Agenda och RailwayType

Railway Type

Många kockar

Klumpig anslutning

Detaljer

Dålig familj

Gill Sans

Frutiger




Artiklar

Baskerville

Caslon

Cloister Old Style

Formatmallar CSS

Frakturen

Garamond

Jenson MM

Minion MM

MultipleMaster

Myriad MM

Pekpinnar 1

Pekpinnar 2

Poynter

RailwayType & Agenda

Tidningstypsnitt

Webbfonter

Webbtypografi

1 2 3 4

Storleksproblem

Typtrivsel

God typografi i Word (pdf)

Bildskärms-
typografi 1995




 

Agenda och Railway Type

Agenda från amerikanska FontBureau är en trevlig och pregnant rubriklinjär, med lika mycket tradition som originalitet. Det är ett förlåtligt misstag att uppfatta Agenda som en modernisering av Edward Johnstons Railway Type.

Agenda har visserligen hämtat grundläggande stilelement från det revolutionerande Railway Type, men Agenda är ett eget typsnitt och typtecknaren Greg Thompson har också haft andra inspirationskällor.

Railway Type

När London Transport 1915 ville ha ett nytt skylttypsnitt till Londons tunnelbana, eftersom man var missnöjd med samtidens klumpiga grotesker, vände man sig till Edward Johnston, berömd förnyare av kalligrafin. Typsnittet skulle anknyta till de finaste perioderna i bokstavskonstens historia, men ha en modern form.

Johnston tog ett kliv bakåt till teckenkonstens gryning och baserade den nya linjärens versaler på proportionerna hos den romerska versalskriften, Capitalis Monumentalis. Från grekiska gravinskriptioner hämtade han en robust linjeföring.

Klivet framåt var radikalt: med passaren och linjalen som instrument lade han den räta linjen och den geometriska cirkeln till grund för gemenerna. Resultatet blev Railway Type, en helt ny typ av linjär, som utmärktes av enkelhet, harmoni och klarhet. Teckenformerna var förenklade och särpräglade, för att ge tydliga ordbilder vid hastig läsning av skyltar.

Greppet var banbrytande och den typhistoriska utvecklingen växlade därefter in på ett nytt spår. Medan Gill Sans tog fasta på det humanistiska greppet tog Futura konsekvent upp den geometriska linjen.

Idag när vi är vana vid harmoniska och lättlästa linjärer ser väl Railway Type inte så märkvärdigt ut, man fäster sig mer vid dess brister än dess förtjänster. Men det är Railway Type som är stamfadern till de moderna geometriska och humanistiska linjärerna.

Railway Type introducerades 1916 och används än idag i London Transports skyltsystem och publikationer, dock något modifierad under 1970-talet.

Många kockar i Agendasoppan

Greg Thompsons typsnitt Agenda gavs ut 1993 av Font Bureau. Typsnittet tycks snarast vara en hybrid mellan Railway Type och Gill Sans. Men det är bara halva sanningen. Man kan dessutom hitta influenser från ett stort antal linjärer, främst Frutiger, och i enstaka detaljer spökar även Transport, Folio, Metro och på ett ställe även Helvetica.

Men därtill innehåller Agenda så många originella och nya grepp, att det måste betraktas som ett självständigt typsnitt i den geometriskt-humanistiska traditionen från Johnston och Gill.

De utmärkande dragen är öppenhet och klarhet, med enkla, särpräglade teckenformer, som gör Agenda till ett tydligt rubrik- och skylttypsnitt.

Agenda överträffar visserligen Railway Type i de flesta avseenden, men bevarar dessvärre dess största svaghet – den klumpiga anslutningen av kurvan mot stammen. Både Gill Sans och Frutiger är elegantare med skönare grundformer och vackrare linjeföring.

För löpande text är Agenda lite för klumpig. Det lämpar sig bäst för rubriker, och som sin anfader Railway Type torde det var utmärkt som skylttypsnitt.

Tecknen har genomgående öppna former med stora och tydliga ljusrum. Där Railway kommer till korta, såsom i ”e” och ”s”, följer Agenda öppenheten hos Gill Sans och Frutiger. I jämförelse med Frutiger är dock Agenda mer sluten och definitivt klumpigare.

Agenda har lägre x-höjd och tunnare grundstreck än Railway Type och följer snarast proportionerna hos Gill Sans. Liksom Railway Type har Agenda den geometriska cirkeln och halvcirkeln som grundelement. Detär dock inte exakt geometriskt, utan liksom jorden lite tillplattad vid polerna. Agenda ger ändå ett rätt stelt geometriskt intryck till skillnad från den eleganta ovalen hos Frutiger och den kalligrafiska rundningen hos Gill Sans.

Ett utmärkande drag är de snett avskurna linjesluten i versala ”S” och gemenernas slängar. Sådana linjeslut finns även hos Frutiger, men Agenda har en skarpare vinkel. Detta skapar variation och livfullhet och bidrar till att ge tecknen en ljusare och lättare karaktär än motsvarande tecken i Railway Type.

Från Gill Sans har Agenda hämtat den förkortade snedställda slängen i gemena ”j”. Denna släng har sedan konsekvent genomförts i Agenda och återfinns även i t. ex. ”a”, ”l”, ”r” och ”t”, och blir därmed ett karaktärsdrag i detta typsnitt.

Stilprov

Agenda Light

Agenda Medium, Medium Italic

Agenda Semibold

Agenda Bold

Agenda Black

Agenda Medium Condensed

Agenda Bold Extra Condensed

Agenda Thin Ultra Condensed

Klumpig anslutning till stammen

Medan Railway har en fullständigt jämn linje i tecknets alla delar, även vid anslutningen av rundningar till stammen, har alla goda linjärer en avsmalnande linje vid anslutningen. Gill Sans och Frutiger har dessutom en antydan till ansvällning i rundningarna. Även den i övrigt helt geometriska Futura har en mycket elegant avsmalning av linjen vid anslutningen.

Den klumpiga anslutningen till stammen är den största bristen i Railway Type, ty den jämntjocka linjen ger intryck av att svälla vid mötet med stapeln. Detta framträder tydligt i tecken som ”h”, ”m” och ”n”, men även i tecken med halvcirklar, som ”b”, ”d” och ”p”. Den optiskt anpassade linjen i Gill Sans och Frutiger ger däremot intryck av att vara lika bred som grundstrecket.

Agenda följer härvidlag dessvärre Railway Type, om än med en antydan till avsmalnande anslutning. Den optiska anpassningen av linjen är dock otillräcklig och ger Agenda ohjälpligt ett klumpigt drag, som diskvalificerar typsnittet som en modern linjär, men ger det å andra sidan en doft av det legendariska Railway Type.

En jämförelse mellan anslutningarna hos Agenda och några besläktade sanserifer

Agenda i detalj

Agenda har hämtat allmänna stildrag främst från Railway Type, och i andra hand från Gill Sans och Frutiger. I detaljer avviker dock Agenda från dessa förebilder. I många fall uppvisar Agenda enstaka likheter med andra kända linjärer, i andra fall har tecknen nyskapande drag.

• Liksom Railway Type har Agenda snedställda kvadrater i punkter och prickar, vilket härrör från Edward Johnstons kalligrafiska bakgrund.

• Medan Railway har en stor krökt fot i gemena ”l” och Gill Sans och Frutiger har ett rakt streck, har Agenda den avkortade sneda slängen, som särskiljer tecknet, men inte skapar sådana gluggar i texten, som fallet är i Railway Type.

• Ett roligt grepp är den avskurna nästippen i gemena ”e”, ett drag som tycks vara unikt och i konsekvens med Agendas faiblesse för snedställda linjeslut.

• Gemena ”a” har en viss likhet med Gill Sans, men följer närmast Transport. Dessvärre är magens ljusöppning för snålt tilltagen, vilket får allvarliga konsekvenser för de fetare stil sorterna, där tecknet blir rätt oskönt.

• Gemena ”g” följer delvis Railway, men har nästan cirkelformad underdel. Misslyckat, på grund av snålt tilltagna rundningar.

• Gemena ”r” är en egen design, med den karaktäristiskt förkortade slängen och snedskurna linjeslutet.

• Versala ”B” följer Railway, med en alltför liten övre rundning.

• Versala ”J” följer däremot Gill Sans, med en släng som går under baslinjen, och som kan ställa till problem i vissa sammanhang, till exempel i skylttexter.

• Versala ”M” avviker från både Railway Type och Gill Sans, som har en uppdragen vinkel. Agenda följer härvidlag närmast Futura, med dess snedställda staplar och djupa vinkel, även om andra detaljer skiljer.

• Även slängen på versala ”Q” följer Gill Sans, vacker men opraktisk i ett skylttypsnitt.

• Versala ”S” är riktigt fult i Railway Type, men Agenda har här en egen design, som har öppenheten hos Frutiger och viss likhet med Tempo.

• Den neddragna högerstapeln i versala ”U”, som också finns i Kabel, särskiljer Agenda från sina förebilder, men är väl egentligen inte särskilt lyckad.

• Siffrorna är föredömligt särpräglade och tydliga genom öppna kurvor i ”2”, ”3” och ”5”. Ettan har fått ett tydligt utdraget streck.

• Siffran ”3” är en egenartad design, öppen som Gill och Frutiger, men med så förminskad överdel att tecknet tappar balansen och ser ut att ramla bakåt.

Elektroniskt framställd typfamilj

Agenda har framställts i en stor uppsättning stilsorter, 17 stycken närmare bestämt. I normal teckenbredd finns det i Medium och Light, vilka båda finns som kursiver, samt i Bold och Black. Dessutom finns en SemiBold version. Som kondenserad finns det i olika steg från LightUltra till Medium Condensed.

Alla dessa 16 stilsorter tycks vara elektroniskt framställda från Medium-varianten. I de flesta fall fungerar det bra, men de mer extrema sorterna Bold och Black är rätt misslyckade. Bold är lika tung och klumpig som de gamla 1800-talsgroteskerna och Black beckar helt igen. Thompson har inte gjort sig mödan att teckna om dessa så att ljusrummen bevaras, så som skett i Gill Sans och Frutiger.

En jämförelse mellan släktingarna i sina tyngsta vikter

Agendas stela och lite klumpiga linjeföring framträder starkt. De kondenserade varianterna – i synnerhet de ljusa – blir å andra sidan alltför mjuka och formlösa. Även här skulle tecknen behöva justeras för att ge samma formmässiga intryck som grundformen.

Agenda Medium är dock rent tekniskt välgjord, och de närmast liggande stilsorterna Light, Condensed Light, Medium Extra Condensed, SemiBold och – i större grader – Bold är användbara stilar. De bör dock användas tillsammans med Medium, ty i sig själva är dessa stilsorter inte särskilt intressanta. Vill man ha vackra och kraftfulla extremer bör man anlita Frutiger eller Gill Sans.

Gill Sans

Futuras enorma framgångar inspirerade andra stilgjuterier att göra kopior och varianter, ty varje sättmaskinsleverantör måste ha en Futura. I England gav Monotype konstnären och steninskriptören Eric Gill i uppdrag att gör en engelsk Futura, men Gill, som var Edward Johnstons elev och nära vän, valde Railway Type som förebild och skapade en mer konstnärligt präglad linjär.

Även om cirkeln och den räta linjen är grundelement, ger tecknen mer intryck av att ha tecknats med en bredpenna än med passare och linjal.

Till skillnad från Railway Type och Agenda är anslutningarna optiskt anpassade, tecknen öppnare och mer särskiljande, med en kalligrafisk linjeföring, som har en viss variation mellan ansvällningar och grundstreck.

Versalerna är i allmänhet snyggare och snitsigare, med ett avsevärt trevligare versalt ”S”. I andra avseenden innebär Gill Sans inget framsteg jämfört med Railway Type. Runda tecken som gemena ”o” och ”g” är alltför små och geometriska och skjuter fram som kanonrör, som bryter upp textbilden.

Frutiger

I likhet med Railway Type tillkom Frutiger från 1976 som ett skylttypsnitt i transportsektorn, nämligen för den nya de Gaulle-flygplatsen vid Roissy.

Frutiger har balanserade proportioner och öppna och särpräglade teckenformer, som gör det tydligt och lättläst, både på skyltar och i rubriker. Det allmänna intrycket av Frutiger är kraft, elegans och skärpa, något som accentueras i de fetare vikterna. Dess breda och generösa former är inte låsta till cirkelns geometri. Grundformen knyter an till 1800-talsgroteskens rundade rektangel, men i form av en vacker och harmoniskt tecknad oval.

Linjeföringen ger ett strikt kalligrafiskt intryck, med elegant avsmalnande anslutningar och en viss variation i linjeföringen, som liksom Gill Sans anknyter till renässansantikvan. Ett utmärkande särdrag är slängarnas snett avskurna linjeslut i till exempel ”a”, ”c”, ”e”, ”g”, ”y” och i stapeln på ”t”.

Frutiger är ett utmärkt rubriktypsnitt som på senare tid fått den popularitet som det förtjänar. I t. ex. den italienska tidskriften King har Frutiger visat att det tål en hel del.

© Text och illustrationer Stefan Lundhem

| FyrisFonts | Typsnitt | Beställa | Artiklar | Ordbok | Länkar | Innehåll | Om |

< - - - Sidan uppdaterad 010615 - - - >