Artikellista Bas


Bildskärms-
typografi 1995

Inledning

Fixerad typografi

Antikva & linjär

Krav på skärmfont

Inte bara Geneva

Lysande rubriker

Kantutjämning

Färgglad typografi

Faktaruta

 

 

FAKTARUTA OM TYPSNITT

När vi talar om typsnitt skiljer vi på skärmfonter och skrivarfonter. Ett annat sätt att uttrycka samma sak är punktuppbyggda fonter, bitmap-fonter, som används för visning på skärmen, och konturfonter eller konturtecken, som används för utskrift på skrivare eller fotosättare.

De punktuppbyggda tecknen är bilder med ett antal fixa pixlar, av samma typ som bilder i PhotoShop. Genom att dessa tecken är formgivna på skärmen och fixerade till sin form kan sägas vara optimerade för skärmvisning. Men de kan inte förstoras utan att förlora sin form. För att visa olika teckenstorlekar krävs olika punktuppbyggda tecken för varje storlek.

Konturtecknen är av typen vektorgrafik, av samma typ som bilder i Illustrator. De innehåller en teckenkontur, som egentligen är ritinstruktioner för hur en exponeringsenhet ska rita ut bilden på papper eller film. En sådan kontur kan fritt förstoras och förminskas, utan att förlora sina proportioner. Bilden blir bättre i högre upplösning och sämre i lägre. Med ATM och TrueType kan denna bild även ritas upp på skärmen, varvid den fylls med pixlar, som följer konturen så gott det går i skärmens låga upplösning. Mindre tecken blir mindre lika konturen, medan större tecken blir skarpa och tydliga eftersom fler pixlar då finns att tillgå.

Med denna teknik behövs egentligen inte speciella punktuppbyggda skärmfonter för att visa tecknen på bildskärmen, men eftersom de mindre tecknen kan bli lite si och så skickar fontföretagen med handgjorda skärmtypsnitt, till Typ-1-fonter och till TrueType-typsnitt. När punktuppbyggda skärmtypsnitt finns använder datorn dem istället för konturtecknen och när de saknas använder datorn konturtecknen för att sätta ut pixlar. Vanligen levereras skärmtypsnitten endast i vissa storlekar, såsom 9, 10, 12, 14, 18 och 24 punkter.

Var och en av dessa teckenstorlekar av skärmtypsnittet har olika punktbaserade bilder av tecknen, men ingenting säger att dessa bilder behöver vara lika konturtecknen eller ens formmäsigt lika inbördes. Poängen är bara att de ger en tillräcklig likhet med konturtecknen, att de är läsbara och att de har samma breddvärden som konturtecknen.



Stefan Lundhem