Adobe Caslon

Väldigt lagom

Fin nyteckning

Stilprov

Tåligt allroundsnitt

Andra Caslon

Rika fontpaket

Caslon i ...

... Grafia

... Månadsjournalen

... SKTF

... Café

... CAPoDesign




Artiklar

Baskerville

Caslon

Cloister Old Style

Formatmallar CSS

Frakturen

Garamond

Jenson MM

Minion MM

MultipleMaster

Myriad MM

Pekpinnar 1

Pekpinnar 2

Poynter

RailwayType & Agenda

Tidningstypsnitt

Webbfonter

Webbtypografi

1 2 3 4

Storleksproblem

Typtrivsel

God typografi i Word (pdf)

Bildskärms-
typografi 1995




 

Adobe Caslon

En vänlig engelsman har 1992 stillsamt gjort entré i svensk tidningstypografi. Det är Adobe Caslon som flyter fram i allt flera tidningsspalter. Det är en typografisk händelse av rang. Aldrig tidigare har så många samtidigt använt detta engelska nationaltypsnitt i Sverige.

Caslon är den anglosaxiska typografins älsklingstypsnitt, så till den grad att man där kan tala om ett caslonkomplex. I vår tyskdominerade kultur har den lyst med sin frånvaro. Det är desktop-epokens öppna fontlandskap som fört Caslon till våra breddgrader, och här finner han sig tillrätta i de mest skilda miljöer. Det kan aldrig bli fel med Caslon, eller som typografen sade till sin lärling: "If in doubt, use Caslon".

Inget typsnitt har åtnjutit sådan popularitet och kärleksfull aktning som Caslon – men bara i England och USA, där Caslon blivit närmast synonym med Old Face eller renässansantikva. Det var nämligen med Caslon det började bli stil på engelsk typografi.

Typsnittet skapades av William Caslon på 1720-talet i syfte att höja kvaliteten på engelsk boktryck och att frigöra sig från beroendet av importerade holländska stilar. Dessa var också förebild för Caslonsnittet, som får betecknas som slutpunkten på den stilhistoriska utvecklingen av renässansantikvan. Men Caslon var tekniskt sett bättre än de holländska stilarna, livfullare och mer användbart med en mångfald grader och teckenvarianter. Snart nog dominerade det allt tryck.

Vid 1700-talets slut trängdes det undan av bodoni-stilarna för en tid, men återkom som ledande typsnitt från 1800-talets mitt. Först med Times New Roman förlorade det sin tätpositionen som allroundtypsnitt, men även Times är ett utflöde av engelsmännens caslon-komplex.

Ett mått på Caslons särställning får man av att Caslons stilgjuteri förblev i familjens ägo från 1720 till 1874, att de nya ägarna bytte namn till Caslon, och att Stevenson Blake & Co, Englands största stilgjuteri, fogade förleden "The Caslon Letter Foundry" till sitt eget namn när man övertog Caslons stilgjuteri 1937.

Väldigt lagom

Caslons styrka ligger mer i dess historia än i dess teckenformer. Idag är det väl ingen som blir entusiastisk över Caslons teckenformer, när vi blivit så bortskämda med vackra och användbara snitt. Det är betecknande att man har haft en kluven eller lite ljummen attityd till typsnittet. Daniel Berkeley Updike (1922) som verkligen uppskattade Caslon och satte det främst av typsnitt, "which appear to be beyond criticism from the point of view of beauty and utility" menade att enskilda tecken saknade perfektion och att snittet saknade elegansen hos t.ex. Garamond, men att dess värde låg i dess helhetsverkan, där det var vackert och läsbart.

En annan älskare, Bernard Shaw, betecknade det som "friendly to the eye", ännu en kännare karaktäriserar typsnittet som "behagligt". Stanley Morison ansåg att Caslons skärningar var beundransvärda och att typsnittet som helhet, trots vissa brister, var en "splendid achievement" (1926).

Dessa omdömen stämmer även på Adobe Caslon Original. Typsnittet är vackert och läsvänligt, utan att vara speciellt formskönt eller elegant. Det drar inte uppmärksamhet till sig, men är inte heller tråkigt. Det känns helt enkelt bra och väldigt vanligt, som ett fint, klassiskt Typsnitt rätt och slätt. Den bästa beskrivningen av Caslon är att det är väldigt lagom. Stilmässigt betecknar det ingen utveckling, och teckenformerna är inte speciellt originella eller eleganta. Medan holländarna förstärkte kontrasten mellan grundstreck och hårstreck gjorde Caslon antikvan robustare med mindre kontraster.

Adobe Caslon Original (överst) i jämförelse med kraftigt förstorade tecken från Caslons stilprov från 1734

Fin nyteckning

Adobe har tagit fasta på Caslons karaktär av boktypsnitt och formgivit sin nyteckning för textsättning i 6–14 punkter. Carol Twombly har gjort en fint avvägd nyteckning baserad på William Caslons stilprover från 1738 och 1786, liksom på metalltyper och stilprov från 1924.

I blytrycket hade man ju olika skärningar för olika grader, med små variationer mellan teckenformerna för att kompensera för optiska effekter, men i vanliga Postscript har man bara en teckenform för alla grader.

Twombly har tagit upp gemensamma element från de ursprungliga textstorlekarna 9–14 punkter. Hon följer en medelväg mellan stämpelns skarpa och vassa linjer och tryckets utsvällda former för att göra Caslon rättvisa i offset. Till skillnad från andra skärningar har hon behållit ur-Caslons jämna balans mellan hårstreck och grundstreck, vilket gör typsnittet så tåligt och användbart. Dessutom har hon avpassat seriffer och hårstreck så att snittet inte ska bli för svart och tjockt i lågupplösande laserutskrift och inte för ljust och vasst i fotosats.

Resultatet är en väl avvägd och originaltrogen nyteckning som Adobe fått mycket beröm för. Trots att egenheter och variationer har slipats ned har Adobe Caslon kvar Caslonkänslan och i laserutskriftens kolspridning får den en riktig blykänsla. Det vilar en stämning av småputtrig trivsel över Adobe Caslon.

Stilprov

Adobe Caslon Original Normal

 

Adobe Caslon Original SemiBold

 

Adobe Caslon Original Bold

Tåligt allroundtypsnitt

Adobe Caslon Original saknar elegansen och skärpan hos en Bembo. Caslon är jämnare i tonen med mindre kontraster.

Det drar inte uppmärksamheten till sig självt, men är ändå inte så tråkigt och neutralt som t. ex. Times. Till skillnad från robustare tidningssnitt förmedlar det en känsla av klassisk stil och värdighet.

Det fungerar dessutom som allroundtypsnitt för såväl korrespondens som fackböcker, i laserutskrift och i fotosats. Observera att det fungerar utmärkt som tidningstypsnitt på smal spalt, liksom i tidskrifter och småtryck. Snittet är ganska ekonomiskt, den låga x-höjden till trots, eftersom det bättre än t. ex. Bembo tål att sättas i små grader. Framför allt är det ett tåligt och läsvänligt typsnitt, som klarar tabloidkvaliteten lika bra som magasinskvalitet.

Samtidigt har Adobe Caslon tydliga begränsningar. Det har svårt att överleva i dramatiska och kontrastrika miljöer.

I tidningar med profilerad design blir Adobe Caslon för tam och mjuk och tenderar att ta udden av formgivningen. I offset på blankt papper kan den bli blek och sladdrig. Här är snarare en stolt Garamond eller en tjusig Bembo att föredra. I mer nedtonad formgivning och på mjukare papper kommer Caslon till sin rätt som boktypsnitt. Det är en vän i nöden som klarar svåra förhållanden bra. På vanligt dagstidningspapper, newsprint, firar Adobe Caslon verkliga triumfer. Bäst tycker jag om Adobe Caslon i laserutskrift. Upplösningen och färgspridningen skapar en blykänsla som mycket påminner om 1700-talstrycket. I lite större grad fungerar den även bra i fax.

Till skillnad från de italienska och franska antikvornas eleganta linjer har Caslon rundare och jämnare former. Sammantaget ger dessa egenskaper ett klassiskt typsnitt som är robust och läsvänligt utan att vara grått och tråkigt. I textens massverkan kommer Adobe Caslon till sin rätt, som ett vackert, behagligt och inbjudande brödtypsnitt, med en vänlig charm som besegrar allt. Det står en air av tweed och ljummen ale runt Adobe Caslon.

Andra varianter av Caslon

De övriga Caslonfonter som finns i Adobes stilbibliotek har inte så mycket gemensamt med det ursprungliga Caslonsnittet. De har passerat genom flera led av skärningar och anpassningar till olika sättsystem, och moderniserats så mycket att de förlorat de egenskaper som en gång gjorde Caslon populär. Dessa amerikanska moderniseringar är rätt eländiga.

Mer intressant ur moderniseringssynpunkt är Monotypes Imprint från 1912, som är ett lyckat försök att anpassa Caslonsnitten till moderna krav på bok och tidningstryck. Detta snitt har mer av Caslons själ än de amerikanska försöken.

Det ursprungliga Caslon gick under namnet Caslon Old Face och innehades efter 1937 av Stephenson & Blake. Monotype gjorde en caslon-skärning (Caslon 128) för Bernhard Shaws böcker 1922, men den har försvunnit ur Monotypes bibliotek.

En av de mer originaltrogna amerikanska skärningarna är ATF Caslon 471, som baseras på en 1800-talskopia av originalsnittet. Den finns inte heller i Adobes bibliotek. Där finns istället ATF Caslon 540 och ATF Caslon 3, som är bearbetningar för annons- och reklambruk. FontShop har en extremt tunn och ljus Caslon Oldstyle 337 med alltför kraftiga versaler för vår tids smak.

Med ITC Caslon 224 har typsnittet råkat riktigt illa ut och förlorat allt samband med stiltradition och engelskt boktryck. Med sina uppsvällda magar och nedtryckta staplar är det mera ITC än Caslon. Dess användbarhet begränsas till stilkatalogen.

Mot denna bakgrund är Adobe Caslon Original något av en typografihistorisk kulturgärning, som ger oss möjlighet att ge en klassisk anglosaxisk ton åt våra desktop-produkter. Framför allt kan det bota den monotoni som uppstår när de få typsnitt som blir dagens modesnitt – t. ex. Garamond, Bembo och Gill Sans– slits ut genom att fantasilöst användas till ditt och datt.

Bra och bättre alternativ

Sedan Adobe Caslon kom ut har två nya Caslon-snitt sett dagens ljus, som ofta föredras av formgivare i Sverige, nämligen Big Caslon och Berthold Caslon Book.

Caslon Book är avsevärt mer stringent och uttrycksfull än Adobe Caslon. Grundstrecken är kraftigare och teckenformen är bredare, med större kontrast. Caslon Book känns mer som en klassisk Caslon. Den elegantare teckenformen till trots, fungerar Caslon Book minst lika bra som Adobe Caslon som texttypsnitt, genom de bredare och öppnare teckenformerna. Medan Adobe Caslon lämpar sig för lugna miljöer som behöver ett tillbakadraget texttypsnitt, klarar Caslon Book mer karaktärsfulla och krävande miljöer.

Big Caslon är tecknat av Matthew Carter 1994 i det egna fontföretaget Carter & Cone Type Inc. Som namnet anger är det en av Caslons rubrikskärningar som stått förebild, men Big Caslon överträffar själva Caslon. Typsnittet har som sig bör större kontrast än textskärningarna, med eleganta och kraftfulla teckenformer som utmärker alla Carters antikvor. Typsnittet är utmärkt som nyteckning av Caslon för rubriksammanhang, och fungerar perfekt tillsammans med Bertholds Caslon Book. Big Caslon har dessutom kapitäler och gemena siffror samt alternativtecken, som gör det extra användbart.

Rika fontpaket

Adobe har försett sin Caslon med en en rik uppsättning vikter, sorter och specialtecken, som gör detta användbara snitt ännu mer användbart. Förutom vikterna halvfet och fet samt kursiva sorter av varje vikt finns Expert-fonter med kapitäler, f-ligaturer, gemena siffror, bråktecken och indexsiffror i motsvarande tre vikter med kursiver. Kursiva versalsnitt med slängar (swashes) finns dessutom i tre vikter. Ornamentuppsättningen är den rikaste på marknaden och lämpar sig särskilt för band och ramar.

William Caslon och son skapade dessutom rubrikskärningar, som bidrog till typsnittets popularitet. Dessvärre saknas dessa i Adobe Caslon, vilket är en allvarlig brist. Adobe Caslon kan egentligen inte användas som displaysnitt; här blir tecknen alltför klumpiga och Big Caslon att föredra. Men ingenting är omöjligt i typografins värld, som exemplet SKTF-tidningen visar (se nedan).

Däremot kan kursiven i kombination med slängversaler med framgång användas i rubriker och för dekorativa syften, som sker i t.ex. Månadsjournalen. Helst väljer man nog andra antikvors rubrikskärningar, som går bra ihop med Adobe Caslons texttypsnitt, och det behöver inte vara typsnitt som går under namnet Caslon!

(Nedanstående avser tidningarnas typografi 1992)

Adobe Caslon i typografernas facktidning Grafia

För Grafia blev det kärlek vid första ögonkastet när man stötte på Adobe Caslon i sökandet efter en brödstil till tidningens nya tabloidformat. Känslan är av allt att döma besvarad. Caslon trivs och frodas i Grafias spalter. Tidningspapperets grövre tryck och den lugna formgivningen gör att Caslons mjuka former kommer till sin rätt. Som kontrasterande snitt använder man landsmannen Gill Sans, som också har den värme som utmärker Adobe Caslon. Resultatet är utmärkt. Caslon bidrar med en ljus och öppen typografi, som är läsvänlig och behaglig. Detta är ett fint exempel på tyst typografi – Caslon verkar utan att synas, inbjuder till läsning men drar inte uppmärksamheten till sig själv.

Adobe Caslon i Månadsjournalen

Caslon kan också föra sig i salongerna. I Månadsjournalen får Caslon spela ut hela sitt register: det används i brödtext, i ingresser, uppdragna citat, byline m.m. och präglar tidningens typografi. Resultatet är elegant, smakfullt och som alltid med Caslon – behagligt avspänt. Månadsjournalen gör flitigt bruk av kursiven och slängversaler liksom expertfontens kapitäler. Däremot använder man inte gemena siffror, vilket är förståeligt ur produktionssynpunkt men beklagligt ur stilsynpunkt.

I brödtexten ger Caslon ett ljust, lättläst och kultiverat intryck. Franklin Gothic tjänstgör som kontrasterande linjär, och det fungerar bra. Även det har värme och den kraft som Adobe Caslon saknar.

Men Adobes Caslon är inte ensam på scenen – ATF Caslon 540 används som brödtext i matrecepten, och som variation fungerar detta kontrastrikare snitt bra i dessa korta texter. Mer tveksamt är bruket av ATF Caslon 3 i mellanstora artikelrubriker. Detta stabbigare snitt känns inte riktigt hemma här. Det avviker både för mycket och för litet, eller snarare på fel sätt.

Som rubrikantikva till Adobe Caslon är ett annat Caslon-snitt inte något självklart val. Med undanta för Big Caslon har många av dem har med tiden avlägsnat sig rätt bra från den klassiska Caslon som finns nytecknad i Adobe Caslon.

En rubrik-Caslon ska vara mer kontrastrik än Adobe Caslon och mer högsmal och elegant än Caslon 3, som anpassats för särskilda reklamändamål. Om man inte använder big Caslon kan det ligga närmare till hands att söka sig till Caslons förfäder i de holländska stilarna, t.ex. Janson, van Dijk, Erhardt, eller gå tillbaks i kulturlagren till renässansantikvorna, garamonderna, Galliard, Bembo m.fl. i synnerhet om de är utrustade med rubrikskärning ar.

Adobe Caslon i SKTF:s tidning

Med övergången till det allt populärare formatet skuren tabloid ("Europaformat" kallas det också, och är det största tidningsformat som postverket distribuerar ovikt) har Svenska KommunalTjänstemannaFörbundets tidning fått ett ansiktslyft som gjort den till en trevlig och inbjudande tidning. Till detta bidrar Adobe Caslon, men här står Caslontypografin på huvudet – den används inte i brödtexten ty där regerar Stone Serif, inte i ingresserna ty där verkar Frutiger, men väl i artikelrubrikerna, i mager och fet och i stora grader.

SKTF-tidningen struntar i manualen och följer typografins grundregel – det är rätt att göra fel, om det fungerar. Adobe Caslon blir i mina ögon tråkig och klumpig i rubrikgrader, men i detta sammanhang blir begränsningen en tillgång. Rubrikerna ger en varm, vänlig och lugn karaktär åt uppslaget. SKTF-tidningen ville inte ha Caslon i brödtexten för att den gav ett alltför sirligt intryck. Till rubrikerna befanns den lämplig just för att Caslon är kontrastlös och mjuk och fungerar bra med kursiven.

Slängar och kapitäler används givetvis inte. I detta slag av nedtonad, viskande typografi visar sig Adobe Caslon vara ett bra val även för stora rubriker. Valet av Stone Serif i brödtexten är en annan femma.

Adobe Caslon i Café

I Café används Adobe Caslon i brödtext med bl. a. kondenserad Franklin Gothic för utmärkning och bildtext samt olika displaytypsnitt för rubriker och anfanger. Formgivningen är kraftfull och omväxlande, närmast dramatisk. Café visar svagheten i Adobe Caslon – i kontrastrika miljöer som denna, med kraftfull design och papper som visar varje detalj, tenderar Caslon att blekna och bli tunn och svag. Den sympatiske engelsmannen kan inte riktigt hävda sig i larmet. I en tidning som denna kunde brödtypsnittet gärna ha en karaktär som harmonierar med formgivningen i övrigt. De stiligare och mer dynamiska renässansantikvorna Garamond och Bembo gör sig bättre i dessa miljöer. Inte desto mindre fungerar Adobe Caslon som brödtypsnitt. Texten är lika läsvänlig och behaglig som alltid, om än lite karaktärslös.

Adobe Caslon i CAP&Design

I CAP&Design används Adobe Caslon i brödtext, ingresser och byline, tillsammans med fet Futura i rubrikerna och Franklin Gothic i bildtexterna. Formgivningen är funktionell, inte lågmäld som i tabloidtidnignarna och inte stämningsfull som i veckotidningarna.

Caslons uppgift är här inte att bidra till en medveten design, den gör helt enkelt tjänst som lästypsnitt. Och begränsningar i formgivningen gör att Adobe Caslon verkligen får visa sin styrka som boktypsnitt.

Graden är liten i förhållande till spaltbredd och textmängd, så Caslon ger ett lite gnetigt och mindre inbjudande intryck än annorstädes, men tar ändå hand om läsaren.

Texten är ljus och lättläst och trots den lilla graden och de ibland monotona textsjoken ger den ett levande och sympatiskt intryck. Om läsningen ibland hakar upp sig beror inte på Adobe Caslon.

© Text och illustrationer Stefan Lundhem

| FyrisFonts | Typsnitt | Beställa | Artiklar | Ordbok | Länkar | Innehåll | Om |

< - - - Sidan uppdaterad 011015 - - - >