Poynter

Artiklar

Baskerville

Caslon

Cloister Old Style

Formatmallar CSS

Frakturen

Garamond

Jenson MM

Minion MM

MultipleMaster

Myriad MM

Pekpinnar 1

Pekpinnar 2

Poynter

RailwayType & Agenda

Tidningstypsnitt

Webbfonter

Webbtypografi

1 2 3 4

Storleksproblem

Typtrivsel

God typografi i Word (pdf)

Bildskärms-
typografi 1995

Poynter & SvD:s omgörning

SvD var först i Sverige med att använda Times New Roman som brödtypsnitt. Sedan 1952 har SvD varit Times trogen, även om Times varit lite otrogen genom åren. Efter 25 års samlevnad har SvD 1997 dock bestämt sig för att separera, och blir först i världen med att gå över till det nyutvecklade tidningstypsnittet Poynter Roman. Bakgrunden till denna händelse hittar vi på andra sidan jordklotet.

Poynters pressforskning

I den lilla staden St. Petersburg i Florida finns en tidning som heter St. Petersburg Times. Istället för att betala skatt till staden finansierar tidningen ett pressforskningsinstitut. Idag har Poynter Institute for Media Studies växt till en veritabel högskola i journalistik och media. Här föreläser några av storheterna inom amerikansk tidningsformgivning, bl.a. Roger Black. På hans inrådan har Poynter Institute tillsammans med fontföretaget Font Bureau utvecklat Poynter Readability Series. I detta arbete har SvD tagit en aktiv del och i viktiga avseenden påverkat utvecklingen av stilsorter.

Det var SvD som tog kontakt med Roger Black på grund av hans tidigare insatser inom tidningsdesign.

– Han har varit inspiratören och vägledaren i projektet, berättar Lars. Sedan har Michael Jones från Roger Black Inc. svarat för det praktiska arbetet tillsammans med SvD.

SvD:s omgörning

Den 18 juni kommer det första numret av den omdanade svenskan. Vi är alltså lite tidigt ute, men i sort sett är typografin nu fastställd.

Lars Andersson är den som hållit i omgörningen. Han berättar att skälet till typsnittsbytet är att man vill uppnå en bättre läsbarhet. De goda egenskaper man ser hos Poynter Roman i förhållande till Times är högre x-höjd, öppnare bokstavsformer med större elegans och en egen identitet i skärningen.

Bytet av typsnitt begränsas dock inte till bättre läsbarhet i brödtexten utan innebär en allmän omgörning, som omfattar tidningens hela struktur och formgivning.

– Syftet är att göra tidningen mer lättläst och lättnavigerad. Den nya formen ska vara klassisk men samtidigt modern, och i sin typografi återge det ljus och luftinflöde somär utmärkande för skandinavisk design, framhåller Lars.

Därför sökte man ett ljusare och mer inbjudande typsnitt än Times, ett typsnitt som också ger tidningen en starkare identitet.

Allmänt intryck

Det allmänna intrycket av SvD:s omdaning är mycket gott, bristerna kan till stora delar skyllas på att Poynter Readiblity Series ännu inte riktigt har lämnat beta-stadiet. Poynter Roman ger ett vänligt och öppet intryck, med en mjuk framtoning som inbjuder till läsning. Atmosfären går lite åt det litterära hållet, avspänt och bildat skulle man kunna säga.

För detta svarar förstås renässansantikvan i spalterna, liksom bruket av gemena siffror i texten. Ingresser och rubriker har en mycket tunn och elegant renässansanstikva som understryker den litterära hållningen. Huvudintrycket kan bli nästan väl grått och tillbakalutat, men en kraftigare rubrikstil är på gång. De mycket feta mellanrubrikerna bryter dock lite omotiverat mot bilden, men detta är också något som kommer att ändras.

Noga testad

Poynter-serien har testats av ett antal tidningar såsom The Washington Post och St. Petersburg Times. Ett av syftet med testerna är att se hur typsnittet fungear i olika miljöer och med olika tryckteknik. Samtidigt har man tagit in sypunkter från formgivare, grafiker och annat branschfolk, som samlats till konferenser på Poynter Institue

Från SvD har Lars Andersson deltagit i konferenser på Poynter Institute för utvecklingen av Poynter-serien. Här spelar SvD också en nyckelroll som den första tidning som använder typsnittet.

I SvD:s läsartester har utfallet blivit mycket gott för det nya typsnittet. De svagheter som finns har man alla möjligheter att slipa bort i samarbetet med Poynter Institute och Font Bureau, påpekar Lars Andersson.

Syftet med Poynter Readability

Poynter Institute har velat ta fram ett modernt tidningstypsnitt som svarar mot tidningstypografins krav och har de egenskaper för stil och läsbarhet som man finner i renässansantikvan. Det ska kunna användas för olika tryck och för visning på bildskärm.

Utgångspunkten har varit det ökade intresset för Times New Roman som texttypsnitt i i tidningar, samtidigt som man ser att Times inte har de egenskaper som man önskar. Vissa tidningar har då valt att använda vandliga boktyspnit, men inte heller de fungerar riktigt tillfredsställande.

Poynter Institute har tagit fasta på intresset för renässansantikva och tagit in synpunkter från branschfolk, i syfte att från grunden ta fram en diagonalantikva för modernt tidningstryck och för webbpublicering.

Poynter Roman

Textstilen kallas Poynter Roman. Förebilden är skapad av Henrik van der Keerke, som var förste tryckare hos Philip av Spanien. Den ansågs ha den elegans och läsbarhet som vi förknippar med de klassiska renässansantikvorna, t.ex. Garamond, men en högre x-höjd och öppnare bokstavsform som lämpar den som förebild för ett modernt tidningstypsnitt.

Dessa egenskaper har Tobias Freere-Jones på Font Bureau i Boston tillsammans med Mike Parker på Poynter Institute arbetat med att ytterligare förstärka med bevarande av originalets elegans.

Poynter MultipleMaster

För att få fram normer för linjevikt och teckenutrymme har man gjort mätningar på befintliga populära tidningstypsnitt, Times New Roman, Excelsior, Ionic och Nimrod.

Sedan har fyra varianter tagits fram, med olika vikter men med samma teckenbredd. Därmed ska de vara utbytbara utan att påverka radfall och textutrymme. Den lättaste motsvarar Excelsior medan den tyngsta svarar mot Ionics värden. Givetvis är det den lättaste vikten, Poynter One, som ligger närmast förebilden.

Dessa skärningar ligger på en viktaxel i ett multiple-master-typsnitt, varifrån mellanliggande vikter Poynter Two och Three tagits fram. Tanken är att man ska hitta den vikt som bäst passar med tanke på papperskvalitet och tryckteknik. En vanlig reaktion är att Poynter One kan passa för tidskriter och Poynter Two för vissa tidningar. Det har också varit SvD:s bedömning, som stannat för Poynter Two i brödtexten.

Poynter Bold

Stilsorten Poynter Roman Bold är väldigt fet och klumpig, och svarar illa svarar mot Poynter-seriens ambitioner. Den lider av alltför små ljusrum, som tenderar att becka igen i de små grader som används i tidningstryck. I stora grader blir den för klumpig. Dess allmänna tyngd gör att den sticker ut och bryter sidans harmoni.

Från Poynters sida hade man tänkt använda Poynter Sans för mellanrubriker, men på SvD vill man komma bort från den traditionella stilen med kontrasterande linjärer. Man vill dessutom ha en rubrikstil som inte är så litterär utan återger tidningens nyhetskaraktär.

Därför har man valt Giza från Font Bureau som fet textfont. Den bygger på Figgins mekaner (egyptienner) från 1840-talet, som ursprungligen var avsedda att användas i stora grader på affischer, skyltar och i annonser. I detaljer ger den dock intryck av att vara en elektronisk tillfettning som inte urpsprungligen tecknats som en fet stil.

Enligt David Berlow på Font Bureau kommer man att utveckla halvfeta stilar som bättre passar den renässansantikva som används i brödtexten.

Poynter Sans

Linjären Poynter Sans finns i fyra vikter, Light, Regular, Bold och Black. Förebilden kommer från Morris Fuller Bentons originalteckningar till Franklin Gothic. Här har man utgått från skärningen för 4 pt, som är extra bred och öppen i teckenformerna. Från Poynters sida är tanken att denna linjär ska användas som komplement istället för en fet textvariant för rubriker och utmärkningar.

Stilsorten Black har lite känsla av Franklin Gothic och är ett intressant alternativ till den. De övriga varianterna är öppna och lättlästa. Som helhet är Poynter Sans en trevlig och användbar linjär för rubriker och mellanrubriker.

Rubriktypsnittet

Rubrikskärningen är avsevärt magrare och elegantare med mycket stark kontrast, men för en europeisk smak kan den kännas kraftlös och anemisk. Även den blickar bakåt och ger vissa associationer till den falska Rye Baskerville.

Lars Andersson berättar att just rubrikstilen är deras stora problem. Rubrikskärningen är ännu så länge en beta-version, som ska utvecklas till en serie skärningar i olika vikter och grader.

Den nuvarande regular-versionen känns alltför mjuk och svag för att fungera som rubrikstil och alltför tunn för ingresser. Man kommer därför att använda olika rubrikskärningar och eftersträvar varianter med större tyngd.

Kursiven

Eftersom van der Keerks 1500-talsantikva saknade kompletterande kursiv har Font Bureau utvecklat en ny kursiv i två varianter, en traditionell elegant version för rubriker och en optimalt läsbar version för textsättning. Textversionen är bred, öppen och kraftig, med mycket liten kontrast och mindre lutning än normalt i kursiver. Textkursiven är egentligen inte av den typ som vanligen hör samman med diagonalantikvor, utan har släktskap med de klassiska tidningstypsnittens kursiver.

Den är visserligen tydlig och lättläst men inte vacker och lite för stor och kraftig för att passa ihop med antikvan. Det är tänkt att skönheten ska få sin plats i rubrikskärningen, men lite inspiration från Nimrod eller Olympian vore kanske på sin plats.

Webbversion

En variant speciellt avpassad för publicering på webben är under utveckling av David Berlow på Font Bureau. Dessa fonter är kantutjämnade för god återgivning på bildskärm, och siktar till att nå en överensstämmelse mellan tryck och web-publicering.

Hittills har man dock koncentrerat sig på tryck-versionen, beroende på osäkerheten i hanteringen av fonter på webben. Men en betaversion kommmer att vara klar under senvåren, och då får vi anledning att testa och presentera den.

Poynter Roman i detalj

Trots att teckenformerna är enkla och lättlästa, har man lyckats bevara den elegans och variation som hör renässansantikvan till. Avsluten i c och e är öppna.

Poynter har mycket stora ljusrum, jämförbara eller större än Swift, och större än Nimrod och Times. X-höjden är relativt liten för att vara ett tidningstypsnitt, jämförbar med Times och Swift.

Allmänt sett är grundstrecken lika kraftiga som hos andra tidningstypsnitt, men ansvällningarna är påtagligt tunnare. Hårstrecken är dessutom kraftigare än andra jämförbara typsnitt, med väl tilltagna avrundande anslutningar. Sammantaget innebär det att Poynter Roman Two har en mycket liten kontrast. Swift har också kraftiga hårtstreck men de upplevs skarpare genom att de ansluter vågrätt med en skarp vinkel.

Serifferna är kraftiga kilar nästan i stil med Swift, men lite modererade och med en mjuk anslutning. Toppserifferna kan närmast beskrivas som en morfning mellan Times och Swift. Även fotserifferna är kraftiga och breda med en väl avvägd anslutning. Detta är goda egenskaper som ger fasthet och knyter samman tecknen till ordbilder och orden till rader.

Poynter Two har i princip väl avvägda mellanrum mellan tecken och ord, så att det skapar tydliga ordbilder, vilket också gör det läsbart i små grader. I den nuvarande versionen tenderar det dock att bli för utspärrat i smal spalt så att orbilderna löses upp i ett grått flöde av tecken.

Poynter Roman i röd kontur, Georgia i grå bakgrund

Som standard har Poynter Roman gemena siffror. De är vackra och tydliga och bidrar till att ge texten ett sympatiskt och inbjudande intryck. Men de är inte alltid önskade i rubriker och tabeller, så behov av versala siffror lär göra sig gällande.

En speciell sak för oss svenskar är åäö-prickarnas placering; i Poynter text Two tycks de ligga lite för långt åt vänster, något man också påpekat från SvD:s sida.

I den sättning med 9,1/10 som man nu provar på SvD är ekonomin ungefär som Times, men andra kombinationer kommer att testas. Den goda läsbarheten, de stora ljusrummen och den diagonala betoningen bör göra det möjligt att arbeta med mindre grad än Times klarar. Då blir Poynter också mer ekonomisk än Times och kan mäta sig med Swift.

Läsbarhet

Poynter ger ett trevligt och inbjudande intryck och är ett mycket bra typsnitt för neutral text.

Typsnittet är så tydligt och neutralt att ingen kommer att lägga märke till att texten har haft ett speciellt typsnitt, utan man kan lugnt fokusera på innehållet. Och det var ju det som var meningen.

Styrkan ligger givetvis i läsbarheten i liten grad, det är ju detta som typsnittet syftar till. I större grader blir den klumpig.

Teckenigenkänningen är det inget fel på, men den låga kontrasten bli tröttande för ögat. Den kan göra texten lite grå, om man jämför med Swift och Olympian. New Century Schoolbook kan kännas lättare att läsa, trots dess många svagheter, helt enkelt för att den har större variation.

Den låga kontrasten är i och för sig väl tänkt. De gamla typsnitten som formgivits för blysättning och högtryck har i allmänhet alltför hög kontrast, som gör dem gnetiga och malätna i offsettryck. Men den utjämnade linjen går nästan väl långt i Poynter, så att den motverkar läsbarheten.

Den egentliga svagheten ligger i att Poynter saknar tillräcklig rörelse framåt. Diagonalantikvan har i sig en sådan rörelse, men hos Poynter är den hämmad av den utjämnade kontrasten. I Swift är den tvärtemot förstärkt med en horisontell betoning med hjälp av seriffer och horisontella anslutningar. Poynter har tagit in en del av de horisontella serifferna och en del av den horistontella asnlutningen vid baslinjen, men motverkat dem med avrundningar och alltför liten kontrast.

Poynter är en klar förbättring i förhållande till Times och ett klokt val om man vill förbättra sin tidnings läsbarhet utan att markera en dramatisk ny tidningsprofil.

Även som standardtypsnitt öveträffar Poynter Times och man skulle önska att det var Poynter som följde med som datorernas standardtypsnitt.

Blickar bakåt

Poynter pekar stilmässigt mer bakåt än framåt. Medan Swift stakar ut nya vägar för tidningstypografin, upprepar Poynter Times historia historia med att återuppväcka en gammal bokantikva, som kombineras med den amerikanska traditionen med anpassning av befintliga typsnitt till tidens teknik. Poynter Roman är Times New Roman för 1990-talet.

Poynter kommer att släppas för försäljning under våren. Det kan köpas från Font Bureau och prissätts som deras övriga fonter.

Roger Black

Roger Black är välkänd för formgivningen av ett otal tidningar och tidskrifter. Idag använder Newsweek, Premiere och The Baltimore Sun hans formgivning. Nu gör han sig dessutom ett namn som formgivare av webbsidor, t.ex. för Discovery Channel Online. Tillsammans med David Berlow bildade han typsnittsföretaget Font Bureau 1989, där han basar för formgivningen. Via sina egna företag Interactive Bureau och Roger Black Inc. arbetar han internationellt som formgivare och konsult åt bl.a. The Straits Times i Singapore, Tages Anzeiger i Zurich och så Svenska Dagbladet. Roger Black har förhoppningen att Poynter Roman ska ersätta Times som standardtypsnitt.

© Text och illustrationer Stefan Lundhem

| FyrisFonts | Typsnitt | Beställa | Artiklar | Ordbok | Innehåll | Om |