Med version 4 av Netscape Navigator och Microsoft Explorer blir det möjligt att automatiskt ladda ned de fonter som angivits i ett webbdokument och tillfälligt installera dem i datorn. När man lämnar dokumentet raderas typsnittsfilerna. Därmed kan man använda vilka typsnitt som helst, förutsatt att man har rätt att låta dem laddas ned.

Men det finns vissa säkerhetsproblem, alltså problem med stöldskyddet för webbdistribuerade fonter. Om typsnitten tillhandahålls gratis löses ju det problemet, men då begränsas också urvalet fonter.

TrueType inbäddning

Microsoft började med nedladdning av TrueType-typsnitt med Explorer, men nu har Microsoft och Adobe gått samman om ett bredare fontformat kallat OpenType, som medger nedladdning av både TrueType-fonter och Typet1-fonter.

Det nya typsnittsformatet OpenType har varit på gång en tid (se artikeln om OpenType från 1996), men under 1998 ska det i alla fall komma ut på marknaden, tror Adobe och Microsoft. En vits med OpenType är att det är plattformsoberoende och integrerar formaten TrueType och Type1, så att både PostScript-typsnitt och TrueType-typsnitt kan inkluderas (bäddas in) i webbdokument och laddas ned med dokumentet. Förbättrad komprimering och möjlighet att bara ladda ned de delar av ett typsnitt som faktiskt används i dokumentet (subsetting) ska minimera nedladdningstiden. Men den verkliga lanseringen av OpenType lär ske först när operativsystemen på Windows och Mac stöder Postscript-typsnitt.

I väntan på OpenType satsar Microsoft vidare på TrueType-nedladdning och framställer nya gratistypsnitt för webben. Adobe hakar på och framställer särskilt webbanpassade TrueType-versioner av populära Adobe Original-typsnitt för inbäddning. En första begränsning är dock att denna teknologi endast fungerar med Microsoft Explorer version 4.

Microsoft tillhandahåller ett gratisprogram för att via StyleSheets skapa inbäddning av typsnitt till webbsidor, Web Embedding Font Tool (WEFT). Detta verktyg kollar också om det aktuella typsnittet får distribueras på nätet, vilket anges av typsnittets skyddsnivå (embedding-level).

Skyddsnivåer för TrueType

TrueType-fonterna laddas ned som helhet, med alla teckenkonturer och kan alltså användas som vilket typsnitt som helst på datorn. Nedladdning kan i vissa fall bli detsamma som gratis distribution av typsnitt. Men det finns sätt att begränsa användbarheten.

Stöldskyddet för TrueType-fonter ligger i själva fonten, i dess "embedding bit", där fontproducentern anger om det får spridas och laddas ned, och under vilka villkor.

Dessa villkor kan man informera sig om med hjälp av WEFT eller ett tilläggsprogram från Microsoft, Font Properties Extension, som gör det möjligt att avläsa "embedding bit" med hjälp av högerklickning på fonten.

Det finns fyra grader av rättigheter för distributören och användaren: Installable, Editable, Print/Preview, och Restricted, där den sista nivån betyder att fonten inte får bäddas in i dokument på nätet. Några företag, bl.a. Emigree, har valt att på detta sätt blockera sina typsnitt för webbanvändning.

En annan begränsning av TrueType-inbäddning är att programvaran för framställning av nedladdningsbara fonter endast finns för Windows 95 och NT, vilket utestänger Macanvändarna från denna lösning. Så fontkriget på webben är i full gång igen.

Bitstreams stöldsäkra lösning

Motståndet mot TrueType-inbäddning kommer främst från Bitstream, som har utvecklat ett konkurrerande och, som man menar, stöldsäkert system för inbäddning av typsnitt i webbsidor.

Formatet kallas TrueDoc. Här är det inte själva typsnitten som bäddas in, utan en konverterad och krypterad TrueDoc-version av typsnitten som sänds över nätet.

I TrueDoc omvandlas först TrueType och Type1-fonter till ett format utvecklat av Bitstream, kallat Portable Font Resource (PRF). Detta format klarar komprimering, subsetting och kryptering/låsning.

Sen är det PFR-data om tecknen som bäddas in i HTML-dokumentet. Kopplingen till själva typsnittsinformationen sker på samma sätt som med CSS, en länk till PRF-informationen i ett dokument skilt från HTML-filen. Dessa dokument är så placerade att de inte ska kunna stjälas.

Denna TrueDoc-konvertering sker med Bitstreams programvara Character Shape Recorder.

Dynamiska TrueDoc-fonter laddas ned med en HTML-sida, och läses in i datorns arbetsminne, precis som GIF-bilder.

När html-dokumentet når mottagaren krävs att webbläsaren är TrueDoc-anpassad, för att rendera fonterna på bildskärmen via tilläggsprogrammet Character Shape Player, medan andra webbläsare får använda de alternativa fonter som anges i dokumentet.

Bitstreams TrueDoc har en kryptering DocLock, som skyddar typsnittet från att sparas ned på hårddisken. TrueDoc innehåller inte heller typsnittets alla teckenkonturer, endast instruktioner för uppritningen av de tecken som verkligen finns i dokumentet.

TrueDoc kräver alltså att fonterna på användarens server omvandlas via det särskilda programmet Character Shape Recorder och att de på mottagarens dator läses av programmet Character Shape Player.

Poängen med TrueDoc är säkerheten för font-producenterna, genom att inga riktiga typsnitt skickas över nätet och laddas ned på en mottagares dator, med de risker för font-stölder som är förknippade med det. Därmed öppnas möjligheten att använda vanliga typsnitt i stor skala på webben.

Enda nackdelen för mottagaren är att man måste installera fontläsarprogrammet CSP, och att alla webbläsare kanske inte stöder systemet. I dagsläget gör Netscape det, men inte Explorer eftersom detta är ju en konkurrent till Microsofts lösning.

Åtskilliga ledande programleverantörer, förutom Netscape, stöder dock format, däribland Macromedia, Corel, Sausage Software, SoftQuad och InfoAcess. Så kriget rasar vidare.

Upphovsrättsliga aspekter kan dock sätta käppar i hjulet för Bitstreams TrueDoc-lösning. Rent formellt kan tekniken att omvandla fonternas teckenkonturer till TrueDoc-formatet och därefter publicera de omvandlade fonterna på webben ses som piratkopiering av typsnitt och olaglig distribution av piratkopiorna. Hur denna fråga löses beror lite på de upphovsrättsliga bestämmelserna i respektive land.

Typformgivare mot nedladdning

Om nu de flesta av oss tycker att detta verkar lovande, så finns det också några som ser detta som ett hot.

Det lilla typsnittsföretaget LettError i Nederländerna gillar inte någon inbäddningslösning för webbtypografi. Företaget är känt för bl.a. typsnittet Trixie. LettError hävdar att det är fel att ge bort typsnitt som Microsoft gör, och att alla nedladdningslösningar öppnar för stöld och kopiering. De menar att hackers kan stjäla teckenkonturer från TrueType och OpenType och att teckenuppsättningar kan samlas in från TrueDoc-fonter med hjälp av robotar.

De förordar istället att man använder bitmap-bilder av tecken. LettError menar att typsnittsbilder har fördelar framför konturteckensnitt: att de går att färglägga, göras kantutjämnade, maska och animera.

En återvändsgränd. Farhågorna för stöld av typsnitt är säkert befogade, men webben är nog inte det största problemet därvidlag.

LettError tillhandahåller gratis programmet GifWrapper som omvandlar text till gif-bilder. Det ska ge användarna möjlighet att se de fonter man själv har pysslat ihop utan att man därmed ger bort dem, och utan att tvinga användarna att använda de senaste webbläsarna eller installera tilläggsprogram. Udden är tydligt riktad mot Microsoft, Adobe och Bitstream – och mot flertalet webbanvändare.

Så medan de mellanstora aktörerna går ihop bakom TrueDoc mot de två giganternas OpenType ställer lilla LettError upp mot hela världen med GifWrapper. Lustigt nog finns detta program bara för Mac, så LettError lämnar fältet fritt för TrueType på Windows, som är det område där deras huvudfiende, TrueType-inbäddning, verkligen fungerar. Det är inte David mot Goliat, det är positionering.

>>> Webbfonter del 3: Microsofts och Adobes webbtypsnitt >>>

< - - - Sidan uppdaterad 010304 - - - >