För 10 år sedan gav oss desktoprevolutionen tusentals typsnitt, som vi nu använder för att effektivt förmedla information på papper. Internet har gett oss tillgång till global information – och till vårt förfogande har vi två typsnitt.

Om de två vore de bästa typsnitten för ändamålet behövde man inte klaga. Men det är just de två typsnitt som ratades av desktopparna – Times och Helvetica på Mac och Times New Roman och Arial på PC – som står oss till buds. Fast det är inte hela sanningen. Det finns mera, och guldkornen finns där man minst anar det.

Geometriska modeller

För typsnitt i textgraderna 10–16 pt finns det i princip tre modeller för återgivning av teckenformerna på bildskärm: den kvadratiska, den ovala och den runda.

kvadratisk oval rund

Bild på grundmodeller för teckenformer för bildskärmen

Dessa lösningar varierar mellan typsnitten, men den största skillnaden är mellan olika teckenstorlekar inom samma typsnitt. Teckenformerna kan faktiskt skilja så mycket mellan 12 och 14 punkter, att man tror det rör sig om två olika typsnitt.

Saken kompliceras ytterligare av att tecknen visas större i Windows än i Mac, vilket motsvarar ungefär ett storlekssteg angivet i font size. Text satt i Helvetica size 3 motsvarar på Mac Helvetica 12 punkter, men blir i Windows Helvetica 14 punkter. I själva verket används olika pixelstorlekar för samma font size, så att teckenstorlekar som visas på den ena plattformen inte ens förekommer på den andra. Denna differens gäller inte bara webbsidor utan gäller generellt mellan plattformarna. (Mer om storleksproblematiken hittar du här.)

Apples skärmtypsnitt

I tidernas begynnelse var typsnitten till Macens operativsystem punktuppbyggda fonter, s.k. bitmaps. Dessa fonter var handgjorda, där varje enskild bildpunkt var utplacerad inom bildskärmens pixelmatris, så att den på bästa sätt återgav teckenformen, med en anpassning mellan läsbarhet på bildskärmen och likhet med en tänkt teckenform. Typsnitten handbyggdes i ett antal storlekar, 8, 10, 12, 14, 18 pt osv. Valde man en storlek mellan dem fick den mindre storleken förstoras, och tecknet blev fult och kantigt. Vid utskrift blev tecknen också fula och kantiga. Därför kopplade man PostScriptfonter, så kallade skrivarfonter, till skärmfonterna. Valde man Geneva på Macen blev det Helvetica i utskrift, och för New York blev det Times på skrivaren.

Idag är typsnitten till Apples OS TrueType-fonter, där samma teckenkontur används för bildskärm och skrivare. I allmänhet håller de hög teknisk standard, genom att man använder sig av styrkan i TrueType-teknologin för anpassning av teckenkonturerna till bildskärmen.

Från Apples sida har man inte gjort några ansatser att utforma verkligt läsbara skärmtypsnitt, som också är snygga i utskrift, utöver den ursprungliga ansatsen vid 1980-talets mitt, då Mactypsnitten Chicago, Geneva, Monaco och New York utformades för bildskärmen. De är givetvis mycket läsbara på bildskärm, eftersom de redan från början utformats för detta, men de används inte för utskrift. I fonthanteringen på Mac är det Times och Helvetica som är prioriterade som förvalda typsnitt, trots att de varken är lättlästa eller vackra, vare sig på bildskärm eller i utskrift.

Till saken hör att Apples Times inte är identisk med Monotypes originalversion Times New Roman. Apples Times är lite smalare, med större kontrast mellan breda och tunna linjer. Denna starka kontrast var ett problem redan i den ursprungliga Times New Roman, vilket bidrog till att den inte användes i tidningstryck. Bristerna i Monotypes Times New Roman förstärks ytterligare av Apples Times, medan kontrasten egentligen borde tonas ned med tanke på bildskärmens låga upplösning.

Apples Helvetica avviker också från original-Helvetica, med brister i fråga om teckenbredd, och i detaljer, t.ex. vid smala vinklar. Typografisk oskuld eller inkompetens, bara.

Därför har Apples Times och Helvetica inte använts i professionella sammanhang, där man i stället valt Linotypes Helvetica och Linotypes Times Ten eller Monotypes Times New Roman. Så macanvändaren är inte helt lyckligt lottad när det gäller standardtypsnitt.

Geneva

Geneva är i 12 punkter ett trevligt och lättläst skärmtypsnitt. Teckenformen är oval, med ganska slutna former, som försämrar åtskillnaden mellan tecknen. Tillriktningen är kanske lite väl luftig, i synnerhet ordmellanrummen. Typsnittet är tämligen karaktärslöst, men överlägset Helvetica i 12 punkter. I graderna 14 och 16 punkter är teckenformen helt rund, med lite öppnare teckenformer. Här blir Geneva lite väl trådliknande och tråkig, men läsbar.

New York

New York är ett utmärkt skärmtypsnitt i 12 punkter.på Mac. Teckenformen är rund, vilket ger lite spretiga tecken, men tecknen har en öppenhet och bredd som gör dem lättlästa. Dessvärre är x-höjden lite för hög, vilket drar ned teckenigenkänningen. Tillriktningen är mycket bra, med god balans mellan tecken- och ordmellanrum. New York har dock större tecken än Times, och motsvarar i 12 punkter närmast Times 14 punkter. I större grader fallerar dock New York och får alldeles för stora och luftiga tecken, och i 16 punkter fungerar den inte alls.

Apple Times

Times i 12 punkter är mycket svårläst, med alltför små, kompakta tecken med alltför tät tillriktning. Seriffer blir överdimensionerade och texten ger ett grötigt intryck. I 14 punkter är Times mer lättläst, men teckenmellanrummen är för små, med alltför slutna teckenformer. I 16 punkter är typsnittet tydligare, men teckenformerna ser lite märkliga ut med påtagligt hög x-höjd, alltså korta uppstaplar. Även är här teckenmellanrummen för täta.

Apple Helvetica

Helvetica är inte lyckat som skärmtypsnitt. I 12 punkter är teckenformen rund med mycket slutna former, som gör det svårt att särskilja tecknen, t.ex. o och e. De runda formerna blir toppiga och ser närmast lite löjliga ut. Tillriktningen är acceptabel, men lite för tät mellan tecknen. I 16 punkter får Helvetica lite mer karaktär genom mer kvadratiska former, men inte är det vackert.

Adobes ATM-fonter

Eftersom ATM faktiskt är något av en standard för den som hanterar Type1-typsnitt, skulle denna programvara också kunna vara en grund för de facto typsnittsstandard, fr.a. inom macvärlden, men även bland mer grafiskt orienterade windowsanvändare. Adobe skickar faktiskt med 14 typsnitt, somliga i olika stilsorter och varianter.

Samlingen domineras dock av typsnitt som inte är så användbara i vardagsbruk, nämligen 6 skripter, alltså handstilsliknande typsnitt (Caflish Script, ExPonto, Nueva, Poetica, Sanvito och Tekton) och 5 dekorativer eller displaytypsnitt (Critter, Lithos, Minion Ornaments, Viva och Willow). De flesta är utmärkta för sina syften, men knappast några standardsättare.

Det finns två antikvor, av vilka endast Utopia är allmänt användbar, medan den annars utmärkta Minion endast finns i kondenserad variant. Arbetshästen i sammanhanget är linjären Myriad. Inget av dessa typsnitt är dock särskilt lämpat för skärmvisning, eftersom deras syfte är att skrivas ut som Typ1-typsnitt på skrivare.

Adobe ATM-typsnitt

Men med de utmärkta typsnitten Minion och Myriad skulle Adobe kunna bidra till en standard, om man skickade med de webbanpassade TrueType-varianterna med ATM, och således gjorde dessa fonter gratis. Så är alltså inte fallet, så sannolikheten att se Myriad och Minion på webben är ganska liten. Även om förlusten kanske inte är så stor när allt kommer omkring, är det bra med variation och konkurrens är stimulerande för utvecklingen.

Adobes webbfonter

Adobe tillhandahåller en uppsättning typsnitt, som trimmats för god återgivning på bildskärm. I Adobes paket med webbfonter ingår Myriad, Minion, Caflish Script, Mezz, Penumbra och Giddyup. De är till skillnad från Microsofts core fonts inte gratis, men de får användas för inbäddning på webben. Priset är dock överkomligt för dessa kvalitetstypsnitt. Adobes webbfonter är TrueType-versioner av Adobes Originaltypsnitt, som Adobe har full upphovsrätt till och därmed har rätt att distribuera över nätet.

Här har Adobe dragit nytta av MultipleMaster-tekniken. Alla dessa typsnitt finns ju som MM-fonter, med undantag för Giddyup. Adobe har tagit fram en mellanform, som fungerar bra på bildskärm, och som samtidigt ger goda utskrifter.

Minion Web

Minion Web är främst avsett som brödtypsnitt i mindre grader, men är också tänkt för rubriker i större grader.Teckenkonturen av Minion Webb motsvarar en något tillfettad och kondenserad 6-punktersversion av Minion MM, men med kraftigare hårstreck och mer markerade seriffer; alltså ett typsnitt som i utskrift kan fungera bra i små grader. I Minon Web har Adobe lagt ned lite möda på att ta fram en webbanpassad variant av Minion. Att det inte fungerar fullt ut som TrueType-typsnitt på webben är en annan historia.

I 12 punkter är Minion Web. trots de små tecknen. anmärkningsvärt läsbar. Till det bidrar öppna teckenformer och en mycket luftig tillriktning. Men tecknen är alldeles för små för att användas i längre textstycken och tillriktningen är så ojämn, så att det ibland är svårt att skilja ord från tecken, vilket drar ned helhetsintrycket. I 14 punkter är Minion mycket bra, med bra tillriktning, men det har lite spretiga teckenformer, på grund av den runda modellen. I större grader rasar dock Minion helt, med alltför stora teckenmellanrum, så att hela texten blir spärrad och synnerligen svårläst.

Minion 14

Myriad Web

Även Myriad Web är tänkt för brödtext och rubriker, men ska också fungera bra som knapptexter, text i smal spalt och annonser. Det är ett enkelt och lättläst typsnitt.

Myriad Web är en aning mer expanderatän den Myriad Regular, som Adobe bundlar med ATM och vissa program, men oförändrat i detaljer. Den som har Myriad MM och Fontographer kan i och för sig ta fram detta typsnitt och omvandla det till TrueType. Versalerna i Myriad Webb är dock mindre och smalare än Myriad MM och här följer Adobe samma koncept som Matthew Carter introducerat i Verdana.

Myriad är ett utmärkt typsnitt i vanlig typograf,i men som webbtypsnitt når det i 12 pt inte upp till samma nivå som Arial och Verdana. Obalanserad teckenbredd i förening med blandning av runda och ovala teckenformer, samt otydliga ordmellanrum, gör Myriad Webb oroligt och spretigt. Arial 12 pt är bättre.

Myriad Web 14 pt kunde vara en alldeles utmärkt linjär. Teckenformerna följer den runda modellen, de är öppna, balanserade och särskiljande och teckenmellanrummen är i allmänhet väl avvägda. Minion Web 14 är vacker och trevlig, men helhetsintrycket dras ned av alltför litet ordmellanrum och ojämna teckenmellanrum, som gör texten onödigt svårläst. Ett användbart alternativ till Arial 14 pt dock.

I 16 punkter är Myriad Web mycket sympatiskt och väl fungerande, med utmärkt tillriktning mellan tecken och mellan ord. Här kommer den konsekvent runda teckenformen till sin rätt, i et typsnitt som till skillnad från övriga linjärer i samma grad ser mjukt och vänligt ut.

Caflish Script Web

Detta är ett handstilstypsnitt (script) med fint flyt och vänlig karaktär. Det kan användas i korta texter, men kanske helst i rubriker och loggor, för att skapa en personlig eller informell atmosfär på webbsidan.

Mezz Web Bold

Detta är ett displaytypsnitt för lite häftigare rubriker och knappar, som ska ge en karaktär av att vara skrivna för hand. I webbsammanhang räcker det nog att ha det i gif-texter, men i nätverk och multimedia kan det kanske fungera som levande typsnitt.

Penumbra Web

Detta typsnitt ska svara för den klassiska elegansen i rubriker och skyltar. Det kombinerar linjärernas jämntjocka linjer med antikvans seriffer. Penumbra ger vissa associationer till den romerska kapitäskriften, men har också en tydlig kraft. Det är ett display-typsnitt som inte används i löpande text och som har sitt största användningsområde som gif-texter.

Penumbra 24

Giddyup Webb

Här är en rolig och lekfull handstil, som kan vara trevlig på privata hemsidor eller på ställen där man vill ange att något är kul eller avvikande. Som sådant är Giddyup klart användbart och det används också en del på webben. Även här räcker det att ha den i gif-texter.

På webben har Adobes webbfonter ett givet användningsområde för knappar och rubriker i gif-format. För detta syfte kan man förstås använda originaltypsnitten, men för den som inte har dem är Adobe WebFonts ett mycket användbart alternativ. Som inbäddade typsnitt har Adobes webbfonter bra teckenformer för bildskärmen, men tillriktningen fallerar. På den punkten ligger de efter Microsofts gratisfonter.

Microsofts Core Fonts, webbtypsnitt

Som en del i en uttrycklig satsning på stöd till typsnittshantering på webben tillhandahåller Microsoft en uppsättning gratistypsnitt, som är särskilt utvecklade för bildskärm. Dessa typsnitt kan också bäddas överföras med de webbsidor man gör, och för detta syfte tillhandahåller Microsoft gratis ett verktyg för fontinbäddning - som bara fungerar med Microsoft Explorer 4 och uppåt.

Oavsett vad man må tycka om Microsofts hegemonisträvanden inom mjukvara och Internet, har det inom typsnittsområdet gjort en gedigen och banbrytande insats. På sin webbplats www.microsoft.com/typography/web tillhandahåller Microsoft inte bara uppdaterade versioner av gratistypsnitt och fontverktyg, utan dessutom matnyttig information om typografi på webben. Den är väl värd att besöka även om man inte ska ladda ned typsnitt.

Även om den primära tanken varit att webbfonter ska skickas med webbdokumenten och aktiveras på mottagarens dator, är det ett koncept som inte slagit genom riktigt än. Ett skäl är att vissa typsnittsmakare är rädda att deras alster på detta sätt ska spridas som frivara över världen, ett annat är att det kräver en del extra insatser från producentens sida, som inte alltid känns så motiverade, i synnerhet som tekniken inte fungerar på alla webbläsare.

Microsofts andra linje är att satsa på spridning av gratisfonter, så att sådana standarder skapas att fler typsnitt, än de som är gemensamma för olika operativsystem, kan användas på nätet, genom att de helt enkelt finns på de flestas datorer. Dessa fonter levereras med Microsofts programvara och kan som sagt laddas ned från webben.

Webbfonterna

Typsnitten i detta bibliotek är standardtypsnitten Arial, Courier New och Times New Roman, samt nykomlingarna Webdings, Verdana, Trebuchet, Georgia, Comic Sans MS , Impact och Arial Black samt Andale.

Arial

Arial är Monotypes version av Helvetica, som i sin tur är en moderniserad version av den gamla 1800-talslinjären, t.ex. Accidenz Grotesk. Den är standard i Windows-miljö, på samma sätt som Helvetica är det i Mac-miljö. En ganska ful och hopplös linjär, med sina slutna former och kraftlösa linjeföring. Men som skärmtypsnitt har Arial har sina fördelar framför Helvetica.

Det är inget fel på Arial 12 pt egentligen, bara att det känns så lite tråkigt och karaktärslöst. Teckenformen är oval, vilket gör det smalt och mycket ekonomiskt. Detär mycket väl anpassat till bildskärmen, med jämn teckenbredd och tydlig teckenform och perfekt avvägning mellan teckenform och teckenmellanrum och ordmellanrum. Vid enstaka tecken fallerar tillriktningen, men det saboterar inte läsningen. Det är ett utmärkt val för såväl kortare som lite längre texter, och fungerar bra i knappar.

I 14 pt övergår Arial till en rund teckenform som tillsammans med för litet ordmellanrum skapar en snirklig trådstruktur, som gör det svårläst i längre texter. Arial 14 pt har dock en öppenhet som kan komma till bruk i korta texter och lätta rubriker.

Arial 16 punkter är med sin ovala teckenform även den ekonomisk och ger ett stabilt och lite stabbigt intryck. Den har dock mycket bra tillriktning.

Arial Black

En tung och kraftfull variant av Arial, som kan användas för rubriker som ska kännas mer än läsas. Den är mycket välskuren och fungerar hyfsat även i mellanstora grader, men det är storhet och tyngd den ska förmedla.

Andale Mono

Detta är ett typsnitt med fasta breddsteg (samma mellanrum mellan alla tecken), av samma typ som Courier. Detär dock mer lättläst genom att tecknen har tydligare särskiljande detaljer.

Comic Sans

Här är en lite småtråkig men skämtsam skript med ursprung i tecknade serier. Den kan användas för rubriker som ska se lite halvdant textade ut. Men den fungerar faktiskt också för korta texter, där man vill förmedla en direkt och handskriven stämning.

Courier New

Courier är ursprungligen ett skrivmaskinstypsnitt, som användes på IBM:s dundrande kulskrivmaskin. Nu är det standard som typsnitt med fasta breddsteg på Mac och Windows. Fonten har inga särskilda företräden framför den Courier som finns på Mac.

Georgia

Georgia är en mycket lättläst och användbar antikva, som kan användas som ersättning för Times. Det har särskilt formgivits för att fungera optimalt på bildskärm och är dessutom fullt användbar i utskrift. Det är den mest läsbara antikvan för bildskärm, men i utskrift blir den lite klumpig.

I 12 pt på webben ger Georgia tydliga, särskiljbara och dessutom vackra tecken. Med utmärkt teckenmellanrum och ordmellanrum är det i mitt tycke det bästa lästypsnittet på bildskärm. Teckenformen följer här den ovala modellen. Teckenstorleken är jämförbar med Times 14 pt, vilket alltså kräver större plats.

I 14 pt är Georgia mycket tydligt och läsvänligt med utmärkt balans mellan teckenform-linjevikt-teckenmellanrum och ordmellanrum. I denna grad blir Georgia ännu mer lättläst än i 12 pt men det tar också större plats. Teckenformerna antar här den runda modellen. Här är Georgia ett utmärkt alternativ för extra lättläst text. Den fetare stilen når Georgia i 16 pt, där det får ett alltför utspärrat teckenmellanrum.

Georgia 14

Georgia 16

Georgia har i äldre versioner lite speciella siffror som hämtar inspiration från gemena siffror, men i senare versioner har detäkta gemena siffror med varierande placering på baslinjen, vilket placerar Georgia i en klass för sig. De fungerar utmärkt på bildskärm.

Den feta stilen är mycket fint avvägd i de mindre graderna, men i de graderna slår nyantkvan igenom. Tungt och fult blir det, men ändå lite snyggare än Times.

Kursiven är kanske den bästa som finns för bildskärm. Den är expanderad med öppna tydliga tecken och bra teckenmellanrum. Den något mindre lutningen gör tecknen mer särskiljande än hos Times.

Impact

En kondenserad fet linjär som verkligen ger intryck. En klassiker från 1960-talet som gör sig bra i rubriker för att skapa profil och dra uppmärksamheten till sig. Men den fungerar bara i stora grader.

Trebuchet MS

Detta är liksom Verdana en humanistisk linjär med öppna lättlästa former. Det kan sägas vara en lite smalare variant av Verdana, med lite avvikande detaljer. Användbar för knappar där Verdana tar mycket plats, men knappast något typsnitt som man kan förvänta att hitta på flestas datorer.

Times New Roman

Microsofts Times New Roman är liksom Apples Times standardtypsnittet framför andra. Det formgavs för London Times 1932 och har sedan 1960-talet blivit en standard för brödtypsnitt. Dessvärre. Times hör inte till de vackraste eller mest lättlästa typsnitten, varken i tryck eller på bildskärm. Det är alltför smalt och har tunna linjer och detaljer som bara fungerar i boktryck. Som skärmtypsnitt har dock Monotypes TrueType-version av Times New Roman stora företräden framför Apples Times.

timesnr.gif (1977 bytes)

I 12 punkter är det inte någon större skillnad mellan Times New Roman och Times, men New Roman har lite öppnare tecken och högre staplar, som gör det mer lättläst. I 14 punkter har Times New Roman mer ovala rundningar som ger lite smalare tecken, men med god teckenigenkänning. Läsbarheten är mycket bra med väl avvägt teckenmellanrum och i allmänhet god passning mellan tecknen. Det är denna grad som är standarden i Windows. I 16 punkter är Times New Roman också bra, med snyggare tecken än Times.

Fet stil är utmärkt i 12 punkter. Normalt övergår ju Times från renässansantikva i mager stil till nyantikva i fet stil, men i Monotypes Times får den karaktär av mekan eller clarendon, och det gläder vår ögon. I större grader blir det värre, där får vi en tung och klumpig nyantikva som inte passar nånstans. Här bör man välja Georgia om man vill ha en fet antikva.

Kursiven är i och för sig välgjord med bra teckenmellanrum, men den starka lutningen och den smala teckenformen gör att tecknen lätt blandas samman, vilket gör den ordentligt svårläst.

Verdana

Verdana är en humanistisk linjär, med vissa likheter med Myriad och Frutiger. Det är speciellt utformat för att ge optimal läsbarhet och skönhet på bildskärm, samtidigt som det fungerar utmärkt i utskrift. Det är på väg att bli standard på webben, men fungerar som standardlinjär i de flesta sammanhang.

De mest utmärkande egenskaperna hos Verdana är breda, öppna tecken och en luftig tillriktning, med generösa och jämna teckenmellanrum. Det är till stor del dessa egenskaper som gör det så lättläst på bildskärm. Härvidlag överträffar det alla andra typsnitt.

verdana.gif (1475 bytes)

I 12 pt har Verdana en kvadratisk teckenform, som är öppen, ljus och fräsch. Teckenmellanrum och ordmellanrum är mycket väl balanserade med avsevärt tydligare tecken än Arial. Detta är ett mycket gott val för läsbar text på bildskärm och den bästa linjären i dagsläget. Detär dock ganska utrymmeskrävande, så för mindre utrymmen fyller Arial fortfarande en viktig roll.

I 14 punkter byter Verdana skepnad och blir rund till formen med varierade och livliga teckenformer. Detär mycket ljust och öppet, med bra tillriktning. Ibland blir det väl livligt och varierat, så att det kan se splittrat och oroligt ut, men det fungerar för korta texter som ett utmärkt alternativ till Arial.

I 16 pt blir Verdana fetare och får en pregnant teckenform som ligger närmare TrueType-konturen. Den är mycket tydlig och läsbar, och utmärkt för korta textrader.

I fetstil är Verdana helt enkelt lysande i alla grader. I 12 pt är det utmärkt för mellanrubriker, men fungerar bra även i korta texter. Det överträffar vida Arial för rubriker och knappar. Verdana Bold 14 pt är mycket tydligt och påtagligt kvadratisk. Verdana Bold 16 punkter är både kraftfultl och vackert, och är tveklöst det bästa rubriktypsnittet på bildskärm.

Webdings

Detta är en speciellt webbanpassad symbolfont avsedd att underlätta för webbformgivare att lägga in grafik på webbsidor. Den innehåller bilder med anknytning till webben, samt symboler som kan användas för knappar. En poäng med fonten är att bilderna kan skalas och grafiken laddas snabbare – om mottagaren har fonten vill säga. Utmärkt i nätverk.

webding.gif (3467 bytes)

Spridningsvägar

Microsofts fria typsnitt levereras med operativsystem och programvara. Dessvärre levereras bara tre typsnitt med Windows, nämligen Arial, Courier New, Times New Roman. Med Explorer följer resten av typsnitten, alltså Arial Black, Comic Sans, Georgia, Impact, Andale Mono, Trebuchet, Verdana och Webdings. Office-paketet torde vara det mest spridda av Microsofts produkter vid sidan av Explorer. Här bundlas en hel massa typsnitt, men bland webbfonterna märkligt nog bara Arial Black och Impact.

Summan av kardemumman blir att de som har Microsofts webbläsare troligen också har de webbtypsnitt som Microsoft tillhandahåller gratis. Eftersom Explorer följer med det mesta Microsoft levererar så är sannolikheten hög att dessa typsnitt finns på väldigt många datorer. Därmed blir de nästan en industristandard för webbtypsnitt. Men bara nästan. I de organisationer där man har Netscape som webbläsare kan dessa webbfonter saknas, och även om man har Explorer finns ingen garanti att webbfonterna installerats i nätverket. Så det bästa vore väl om Microsoft också tillhandhöll dem med Windows och all programvara, för att lägga en grund för bättre typkultur på webben.

Rubriktypsnitt

Bland de typsnitt som kan användas för text blir de flesta mycket fula och klumpiga i fetstil i större grader. Times bör definitivt undvikas och Helvetica/Arial gör ingen glad. Bäst är Verdana i vardagsbruk.

Times Bold 24

Helvetica Bold 24

Verdana Bold 24

Impact är dock et användbart typsnitt för särskilda sidrubriker och loggor, om man nu vill använda levande text i dessa syften.

Impact Bold 24

För stilsättande rubriker är det oftast bäst att använda gif-bilder med kantutjämnad text. Därmed är man säker på att dessa viktiga element blir identiska på alla datorer. Dessutom har man då tillgång till ett mycket stort urval lämpliga typsnitt. Givetvis spelar anpassning för bildskärm in även här, men ju större grad man använder, desto mindre betyder bildskärmsanpassningen. I detta sammanhang fungerar både Microsofts och Adobes webbfonter utmärkt.

Detta resonemang gäller också för texter på knappar, som man ju vill ska se lika ut i alla miljöer. Men här bör man undvika kantutjämning, vilket gör bildskärmsanpassningen desto viktigare. Därmed begränsas spelfältet betydligt. Verdana är förstås bra, men ofta alltför bred och luftig. I dessa sammanhang kan det vara lämpligt att kalla in Arial eller Myriad på scenen, som båda är både ekonomiska och tydliga.

< - - - Sidan uppdaterad 011021 - - - >