Det märkvärdiga med Verdana och Georgia är att de skapats och optimerats både för bildskärm och skrivare. De är djupt rotade i den typografihistoriska myllan, men webben och bildskärmen är utgångspunkten. Det är inte pennan eller mejseln utan pixelpunkten som står i fokus.

Likafullt är de utmärkta typsnitt för utskrift och tryck, genom att de konstruerats så att teckenåtergivningen blir alltmer förfinad ju bättre upplösning de exponeras i. I Verdana och Georgia används TrueType-hintning i stor skala, som ger en enkel men elegant form på bildskärm och mer komplexa och förfinade i utskrift och tryck.

De är i alla avseenden de mest avancerade och moderna typsnitten idag, och de är gratis.

Microsofts målsättning

Bakgrunden till Verdana-Georgia-projektet var att Microsoft ville ta fram ersättare till Arial och Times, som skulle vara bättre på bildskärm, och ägas av Microsoft, så att man utan hänsyn till licensavtal och upphovsättsfrågor fritt kunde distribuera dem med program eller ge bort dem. Projektet började 1994 och 1996 kom Verdana och Georgia i sina första versioner. Idag finns Verdana i uppdaterade versioner. Ännu har de inte ersatt Arial och Times, och lär nog inte göra det heller, men utmärkta komplement är de.

I detta arbete anlitade Microsoft en av världen bäste typtecknare, Matthew Carter, för att ta fram de nya typsnitten, och Thomas Rickner, världens främsta TrueType-expert, för att göra avancerade TrueType-typsnitt av dem. Dessutom har Microsofts egna typsnittsexperter varit involverade i arbetet.

Produktionen

Framtagningen av typsnitten har tillgått så att Carter tecknat teckenkonturerna till TrueType-typsnittet. Här har han utgått från vad som fungerar i små och stora grader på bildskärm, och som fungerar bra i utskrift och tryck. Men det centrala har varit kopplingen till skärmvisningen.

Därvid har man utgått från handgjorda tillfälliga bitmap-tecken för de mindre graderna. Mellan dessa bitmap-versioner och Carters teckenkontur finns överensstämmelse så långt det går, men bitmap-tecknen anpassas till det som blir tydligt och läsbart på bildskärmen i varje enskild grad. Vissa tecken i vissa grader avviker således en hel del från teckenkonturerna.

Sedan har Rickner gjort de s.k. hints, styrningar, av TrueType-fonterna, som i varje enskilt fall automatiskt anpassar teckenkonturen till de teckenformer som arbetades fram med bitmap-tecknen. Det är här den verkliga styrkan ligger med Microsofts TrueType-fonter. Därefter är bitmap-versionerna överflödiga, ty nu sköter ju TrueType-hintningen deras jobb.

Verdana

Verdana är en så kallad humanistisk linjär. Den första humanistiska linjären var det typsnitt som kalligrafen Edward Johnston år 1916 tecknade till Londons tunnelbana, och som därför brukar kallas Underground eller Railway Type. Johnston ville få fram ett typsnitt som var enkelt och lättläst i tunnelbanans skylar och tabeller, och som dessutom var vackert. Dåtidens linjärer var den så kallade grotesken, som har oval grundform och slutna och ofta svårlästa tecken, och som på den tiden var ful och klumpig. Helvetica är en modern variant i denna tradition. Johnstons typsnitt har istället en rund grundform och följer antikens och renässansantikvans proportioner. Detta typsnitt har sedan varit förebild för många fina linjärer, t.ex. Gill Sans.

Underground

Railway Type

När Adrian Frutiger på 1970-talet skulle ta fram ett typsnitt till de Gaulle-flygplatsen följde han denna humanistiska tradition i det typsnitt som 1976 kom ut som Frutiger. Ett annat fint typsnitt i denna tradition är Adobes Myriad.

Frutiger

Verdana har likheter med Frutiger och Myriad, men är lite bredare och i mitt tycke mer stringent i teckenföringen. Det är utmärkt för utskrift och tryck, där det ger ett robust och kraftfullt intryck. Verdana ger en klar och lättläst stil för korta brödtexter och samtidigt tunga och eleganta rubriker i fet stil. (Sedan 1999 har Verdana blivit standardtypsnittet på webben, som dessvärre används i alla slags texter, och ofta i för små grader.)

Verdana

Men det speciella med Verdana är dock att det är världens bästa typsnitt för bildskärm. Utmärkande för Verdana är dess öppna och breda teckenformer och en jämn och luftig tillriktning. Typsnittet känns stabilt och genomarbetat.

För egen del använder jag ingen annan linjär än Verdana, för utskrifter och webb. Om jag skulle bli tvungen att bara ha ett enda typsnitt på datorn - hemska tanke - så skulle det tveklöst bli Verdana. Det är också det typsnitt jag ska ta med mig till en öde ö. Ibland tycker jag att det inte behövs några andra linjärer. Men det är bara ibland.

Allt har sitt pris, och i fallet Verdana är det att typsnittet kan bli lite för brett och utrymmeskrävande i smala spalter, t.ex. innehållsförteckningar och knapplister. Man önskar att Microsoft och Carter hade varit så förutseende att de samtidigt utvecklat en kondenserad variant av Verdana för sådana behov.

Faktum är att ett sådant typsnitt finns, eller snarare fanns. Utgångspunkten för utvecklingen av Verdana var nämligen Microsofts typsnitt Tahoma. Det omarbetades till Verdana, med bredare och luftigare tecken. Tahoma har i huvudsak samma, men lite smalare teckenformer som Verdana. Denna webbplats använder Tahoma i sidhuvudets knappar. Dessvärre lades det typsnittet ned när Verdana lanserades. I dessa trängda lägen är Arial bra att ta till eftersom det har en smalhög teckenform och tätare teckenmellanrum.

Tahoma

En annan störande sak med Verdana är att vissa tecken skiljer lite väl mycket i olika grader. Verdana 16, som används i "size 3" på Windows men nästan aldrig behöver synas på mac, känns inte riktigt som Verdana och skiljer sig så mycket från Verdana 12 att det verkar vara två olika typsnitt. Sådana formavvikelser är tydligen det pris man får betala för att få tecken som både följer teckenkonturen och är tydliga och lättlästa.

Verdana är en dubbelnatur. Ibland när man arbetar med detta typsnitt och gör utskrifter känns det som om det fick en andra natur vid utskrift. Precis så är det också. Vid utskrift följer skrivaren teckenkonturen, det som är typsnittets själ och sanna natur. Här är det inga märkliga avvikelser mellan olika grader. Samma effekt får man om man väljer kantutjämnad stil i Photoshop, eftersom kantutjämning utgår från teckenkonturen.

För visning utan kantutjämning på bildskärm har Verdana utrustats med så kallade hints, som är instruktioner hur pixlarna ska sättas ut i olika teckenstorlekar. Det är här den stora hemligheten ligger med Verdana och bakom detta ligger ett minutiöst piller med detaljer.

När man manuellt byggde upp bitmap-fonter för varje teckenstorlek lade man sig bland annat vinn om att undvika diagonala linjer som ger taggiga och knöliga streck på bildskärmen.

Eftersom hela typsnittet byggts från början kunde man vid behov gå tillbaks och justera teckenkonturen. Det är ju inte möjligt när man arbetar med ett befintligt trycktypsnitt där teckenkonturen redan är etablerad. Därmed kunde man optimera hela typsnittet för både utskrift och bildskärmsvisning.

Tecken som lätt blandas samman, såsom siffran 1 och gemena i, j och l och versala I och J, har tecknats för att undvika sådana sammanblandningar. En annan viktig finess är att den feta vikten har gjorts så kraftig att den verkligen avviker från den magra på bildskärm i små grader.

Verdana i storlek 10–18

I 10 pt (size 2) är Verdana liten och kompakt men läsbar. Denna grad är inte lämplig för längre texter, men kan i nödfall användas i knappar. (Av okunnighet eller hänsynslöshet används denna grad dock som texttypsnitt på alltför många webbplatser.)

Verdana dump 10 pt

I 12 pt (size 3) har Verdana en kvadratisk teckenform, som är öppen, ljus och fräsch. Teckenmellanrum och ordmellanrum är mycket väl balanserade med avsevärt tydligare tecken än Arial. Detta är ett mycket gott val för läsbar text på bildskärm och den bästa linjären i dagsläget. Den är dock ganska utrymmeskrävande, så för mindre utrymmen fyller Arial fortfarande en viktig roll. (Denna storlek används som size 2 på PC.)

Verdana dump 12 pt

Verdana 14 pt (size 4) är mycket ljus och öppen, med bra balans mellan teckenform och teckenmellanrum, och med väl avvägt ordmellanrum. Teckenformen är rund men varierad och livlig och mycket tydlig.

Verdana dump 14 pt

Denna grad används inte på webb i pc-miljö. Där används istället Verdana 16 pt för size 3. Den har samma goda egenskaper som 14 pt, men är större och ännu öppnare och ännu mera lättläst – men ordentligt utrymmeskrävande, vilket gör att den i praktiken inte används på webben.

Verdana dump 16 pt

I 18 pt (size 5) blir Verdana fetare och får en pregnant teckenform som ligger närmare TrueType-konturen. Den är mycket tydlig och läsbar, och utmärkt för korta textrader, men den ser mest ut som en halvfet variant, och kan användas för rubriker eller mellanrubriker.

Verdana dump 18 pt

Verdana Bold

Verdana bold är i 12 pt (size 3) helt lysande, utmärkt tydlig och lättläst och fungerar bra även i korta texter. Det överträffar vida Arial för rubriker och knappar. På pc används denna grad i size 2.

Verdana Bold

Verdana Bold 14 pt (size 4) är ett mycket trevligt, öppet och vackert snitt, som fungerar fint i rubriker. På pc återges inte denna grad på webben. Här används Verdana Bold 16 pt för size 3, som i sin tur inte återges på mac.

I 16 pt (size 3) är Verdana Bold mycket vacker och öppen, men egentligen lite för mager för att fasa in bland fetstilen i de övriga graderna. Men dess mindre svärta är anpassad till den trådtunna stilen i 12 (size 3) mager och i det sammanhanget fungerar den. Som fristående fet blir den lite för tunn, men är å andra sidan mycket vacker och elegant med lite association till Americana.

Verdana Bold 18 pt (size 5) är rubriktypsnittet framför andra. Tungt, kraftfullt och elegant får det Arial och Helvetica att blekna. Även för gif-texter är denna grad utmärkt.

Verdana bit och kontur 12 pt

Notera att Verdana i 12 pt genomgående har mycket enkla linjer i bitmap-tecknen, företrädesvis horisontella och vertikala linjer. Därmed blir den tydlig och lättläst på bildskärmen.

Georgia

Georgia har en rätt spännande förhistoria. Det var tänkt som en ersättare till Times och det kan det kanske bli. Men det liknar inte Times i något avseende. Georgia är en helt annan typ av typsnitt.

Georgia är avsevärt öppnare och bredare med mer robusta detaljer och mindre kontrast, så att det i sitt allmänna intryck mer liknar de traditionella tidningstypsnitten.

Liksom de har Georgia närmast horisontella och kraftiga seriffer, till skillnad från Times sneda spetsiga. De kraftiga serifferna bygger samman tecknen till ordbilder.

Georgia har också något lägre x-höjd som möjliggör mer generösa ljusöppningar, som ger det ett öppnare och ljusare intryck än Times.

Georgia överträffar Times som standardtypsnitt på datorn, både för skärmvisning och utskrift. Bäst är det i små grader, ty det är för dessa det formgivits med sina robusta detaljer och öppna generösa teckenformer.

Men det är inte tidningstypsnitten som stått modell för Georgia, utan tidningstypsnittens historiska förfader. Vi får gå tillbaks till 1800-talets början.

Nyantikvan

Tidningstypsnitten är bearbetningar av 1800-talstypsnitt, som brukar gå går under namnet "den engelska antikvan". Dessa typsnitt är anpassningar för boktryck av Didots och Bodonis klassicistiska typsnitt, som blev omåttligt populära i början 1800-talet, därför att de ansågs spegla den nya moderna tiden. De brukar också kallas "modern" på engelska. Georgia hör till denna stilriktning.

Vid skapandet av Georgia har Matthew Carter inspirerats av ett typsnitt från 1810 som kallas Scotch Roman. Det skars av Richard Austin för det skotska stilgjuteriet Miller & Richard i Edinburgh. Namnet Georgia har inget med den amerikanska delstaten att göra, utan syftar på den brittiske kungens namn vid denna tid, George III. I England kom senare liknande snitt, som alltså kallades engelsk antikva. Dessa typsnitt blev omåttligt populära i bok- och tidningstryck från 1830-talet och 100 år framöver.

Scotch Roman

Georgia

Dessa nyantikvor har liksom Didots och Bodonis snitt vertikala rundningar, tunna hårstreck och vinkelräta seriffer. Av dessa skäl brukar nyantikvor vara dåliga som brödtypsnitt, eftersom de ger en monoton textbild med staketeffekt. Men den skotska nyantikvan har öppnare och rundare teckenformer och behåller en rundad anslutning mellan seriff och grundstreck. Därmed fungerar den som boktypsnitt, men dessvärre brukar den ha så tunna hårstreck att den blir jobbig att läsa ändå. Tecknen ansågs vara mycket eleganta, med sina tunna linjer, tjusiga svängar och långa, vassa seriffer.

Vertikal

Vertikal betoning

Diagonal

Diagonal betoning

Nyantikvans vertikala betoning ger en död och svårläst text med staketeffekt, medan renässansantikvans diagonala betoning ger variation och rörelse i texten.

I löpande text ger den skotska antikvan ett lite stelt och livlöst intryck, framför allt beroende på den vertikala betoningen och de ganska breda teckenformerna.

Eftersom dessa eleganta tecken inte fungerade i det robusta tidningstrycket gjordes de kraftigare och stabilare, vilket under 1900-talet gav upphov till tidningstypsnitt som Corona, Nimrod m.fl. (Läs mer om den engelska antikvan och tidningstypsnitt)

Bearbetning och utveckling

När Matthew Carter gick tillbaks till ursprunget, har han gjort något liknande. Men Georgia är ingen bearbetning av en gammal nyantikva. Det har vissa likheter med Scotch Roman, men avviker i väsentliga avseenden till det bättre.

De breda horistontella toppserifferna på b, d, h, k och l härstammar från Didot och den skotska nyantikvan, och rundningarna är liksom där vertikala. Men hela typsnittet är enklare och robustare, med kraftigare hårstreck och typiskt ”cartersk” snärt i linjeföringen.

Optimeringen av typsnittet för bildskärmsvisning innebar ju också att avsteg måste göras från den skotska antikvan. Versalerna är lättare och lägre än de längsta gemenerna, och x-höjden är högre än Scotch. En fin poäng är de gemena siffrorna, som fungerar utmärkt på webben. Som helhet ger Georgia ett öppet, vänligt och stabilt intryck.

Georgia seriffer

Georgia teckenkontur.

Georgia alfabet

Georgia stilprov dump 12 pt

Kursiven är nog den bästa kursiven för bildskärmsläsning. Den är öppen, med tydliga lättlästa tecken och fint flyt. Den är mindre lutad än andra kursiver, vilket bidrar till läsbarheten.

Georgia Italic alfabet

Georgia kursiv 12 pt dump

Liksom i Verdana har den feta vikten gjorts så kraftig att tecknen verkligen blir feta även i små grader. I rubriker ger den feta stilen härlig tyngd och svärta, som kan fungera bra i många sammanhang. Den är i mitt tycke helt överlägsen Times som rubrikstil.

Georgia rubbe

Fet rubrik teckenkontur

Georgia är tveklöst det bästa seriff-typsnittet för webb och bildskärm. Det fungerar mycket bra även i utskrift, men här kommer Georgia lite till korta, beroende på de breda tecknen och den vertikala betoningen, som gör texten lite tung och stillastående. Georgia kan kännas lite klumpig och stabbig. Renässansantikvor, som har en diagonal betoning, har bättre flyt i tryck och utskrift. Men i tidningssammanhang och broschyrer kan Georgia vara mycket användbar även som trycktypsnitt.

Georgia och moderna tidningstypsnitt

Times och Georgia

Times i röd konturlinje och Georgia i grå fylld kontur

Svenska Dagbladets nya brödtypsnitt Poynter är en annan Times-ersättare, med vissa gemensamma drag med Georgia: linjevikt och teckenbredd överensstämmer i stort, men Georgia har lite tunnare hårstreck och känns lite öppnare, vilket tillsammans med de kraftiga horisontella serifferna gör Georgia likvärdig eller överlägsen i små grader. (Läs mer om SvD och Poynter)

Poynter och Georgia

Poynter med röd kontur, Georgia med grå fyllning

I jämförelse med Dagens Nyheters brödtypsnitt Nimrod har Georgia ungefär samma teckenbredd, men mer generösa ljusöppningar och bredare och skarpare anslutna seriffer, som i tydlighet överträffar Nimrod.

Nimrod och Georgia

Nimrod i röd teckenkontur och Georgia i grå fylld kontur

I förhållande till andra etablerade tidningstypsnitt, som Corona, Olympian och New Century Schoolbook, har Georgia lite mindre linjevikt men större ljusöppningar och lite lägre x-höjd. Serifferna är likartade men längre och mer eleganta. Georgia har de egenskaper som utmärker typsnitt skapade för svåra läsförhållanden, men är lite snyggare helt enkelt. Georgia är därför ett bra val för trycksaker och tidningar där TrueType-typsnitt kan komma till användning.

N C Schoolbook och Georgia

New Century Schoolbook i röd kontur, Georgia igrå fyllning

Olympian och Georgia

Olympian i röd kontur, Georiga i grå fyllning

Corona och Georgia

Corona i röd kontur, Georgia i grå fyllning

En lite speciell sak med Georgia är att versalerna är något mindre och lägre än hos andra likartade typsnitt, med undantag för Olympian, ett annat av Matthew Carters typsnitt. Versalerna känns igen som versaler men de bryter inte mot den övriga texten som annars är fallet.

Skriv om härifrån / Georgia 10 pt (size 2) ger en väldig liten och kompakt stil, men den är ändå mer lättläst än Times, genom ett generöst teckenmellanrum och mer särskiljande tecken.

Georgia dump 10 pt

I 12 pt (size 3) på webben ger Georgia tydliga, särskiljbara och dessutom vackra tecken. Med utmärkt teckenmellanrum och ordmellanrum är det i mitt tycke det bästa lästypsnittet på bildskärm. Här får Georgia en rektangulär teckenform, som är mycket tilltalande. På pc är det denna grad som används i size 2.

Georgia dump 12 pt

I 14 och 16 pt är Georgia mycket tydlig och läsvänlig med utmärkt balans mellan teckenform-linjevikt-teckenmellanrum och ordmellanrum. I 14 pt ( size 4) är tecknen ungefär lika stora som i 12 pt, men med rundade former och mjukare utseende. I 16 pt är tecknen ordentligt runda och typsnittet mycket öppet, vackert och lättläst, men också mycket utrymmeskrävande. Det är 16-punkterskärningen som används på pc som size 3, men den återges inte på webb i macmiljö. Text med denna storlek blir i andra typsnitt fetare och därmed svårare att läsa. Här är Georgia ett utmärkt alternativ för extra lättläst text. Den fetare stilen når Georgia i 18 pt (size 5)

+ bild 24: Georiga dump 14 pt

+ bild 25: Georiga dump 16 pt

+ bild 26: Georiga dump 18 pt

Skriv om till hit /

Matthew Carter

Microsoft anlitade Matthew Carter för formgivningen av Verdana och Georgia. Han har en lång meritlista inom modern typsnittsformgivning. Carter var en av de fyra grundarna av Bitstream, men arbetar nu som självständig typformgivare.

Han har skapat fina boktypsnitt som Galliard, som han speciellt anpassat för nordiska behov, och rubriktypsnitt som Big Caslon. Ett annat av hans typsnitt, Charter, togs fram för att fungera bra i laserutsrift i låg upplösning. Erfarenhet från typsnitt som ska läsas i små grader har han från Bell Centenniel som används i amerikanska telefonkataloger.

Thomas Richter

Det är Thomas Rickner som svarat för TrueType-hintningen av Carters teckenformer. Rickner är väl skickad för uppgiften. Han började på Apple med utvecklingen av deras TrueType-typsnitt och med utvecklingen av TrueTypeGX. Därefter har han frilansat åt The Font Bureau, med specialanpassade TrueType- och Typ1-typpsnitt åt bl.a. Adobe, Apple och Microsoft. Han har också arbetat på Monotype med deras TrueType-fonter.

< - - - Sidan uppdaterad 011022 - - - >